Josefin Strömberg

Den här frågan har jag fått tidigare så ska blogga om det, så alla som undrar kan få svar! :)

Fråga: vad skulle du helst vilja göra i framtiden?

Svar: Mitt svar kanske är ganska lätt att lista ut för vissa av er som läser min blogg, men framtiden kan ändras och jag kanske inte tkr om hästar då ens men såhär ser det ut om ngn frågar mig nu. :)
Såklart om jag fick välja vad som helst skulle jag vilja bli en framgångsrik ryttare som tävlar hoppning på elit nivå.
Och jag har fått många frågor om jag ska gå något ridgymnasium då, svaret till det är: nej det ska jag inte.
Och varför inte? Jo därför att om jag skulle det skulle jag måsta flytta ca 95mil härifrån själv, något jag inte vill.
Jag skulle även måsta sälja Kira, ngt jag inte heller skulle klara av för jag har verkligen insett hur mkt hon faktiskt betyder.
Att ha egen häst betyder att man inte riktigt är som andra som kanske får nya kläder varje månad eller kan göra allt dom vill, men jag är medveten om att jag valt bort vissa sådana saker och det är inte något som gör mig något för jag har ju kvar det bästa, och det är ju därför man får stå över vissa saker.
Vist jag ska inte säga att jag inte får något bara för jag har häst, det får jag och till och jag har till och med frågat mamma om jag är bortskämd och hennes svar blev ja, så nej jag tycker inte jag valt bort något jag skulle behöva. Vilket jag är glad för, eftersom mitt liv inte känns "annorlundare" än vad man uppfattar andras även om dom inte har häst, jag menar vist kanske dom kan köpa kläder varje månad, men jag har en häst som kostar varje månad och det är inte heller billigt, jag väler hellre ridkläder och utrustning till Kira än "vanliga" kläder åt mig, ok det där lät udda för vissa av er men spenderar man har man häst så har man och då har man lite andra valmöjligheter.
Men tillbax till varför jag skulle vilja bli elit hoppryttare, jo för att jag vet att jag har förutsättningar för att bli duktig. Jag menar inte heller på att jag kommer bli elit ryttare för det, sådant kan man inte säga i förväg men jag vet att jag har förutsättningar för att bli duktig eftersom jag har världens snällaste mamma (i mina ögon) som gett mg en super ponny jag kan lära mig på sammtidigt som jag lär Kira saker, vi hjälper varandra lixom.
Men inget av det varken ponny eller jag är idag hade nog sett ut såhär om inte mamma hade hjälp mig dagligen med träningen av ponnyer jag haft, hon håller iprincip alltid lektion för mig då jag rider.
Eller inte alltid, men hon står ofta där och även om jag säger att hon ska vara tyst och inte säga ngt så säger hon saker jag ska tänka på eller saker jag kan träna lite på. Och jo jag brukar bli arg på henne när hon gör så och jag sagt att hon inte får, men jag vet ju varför hon gör det så det är bara att gilla läget lixom? ;)
Hon säger det ju bara för att jag ska kunna bli duktigare, man måste ha någon som påminner en om fel man gör, för alla gör fel någongång, i allt man gör så igentligen ska man vara tacksam om någon påminner en om felen för lär man in felen i "vardagen" blir det en rutin, och rutiner är svåra att bryta.
Jag har sedan jag började rida fått höra ngt fel jag gjort sedan jag börjat rida, men jag är tacksam för det!
Jag vet att då jag hade Star (min första egna ponny) satt jag gärna med fötterna lite utåtvridna, något mamma sa åt mig fort att försöka fixa och vist fungerade det och nu gör jag ju inte det, när jag hade Barris kmr jag dock nu inte såhär ihåg något, men fel har jag gjort det kan jag lova er för henne hade jag i ca 2år, och har man inte fått höra ngt fel under 2 år kan man inte ansträngt sig, man kan inte tränat så seriöst och det är omöjligt att inte gjort ngt fel på 2år. Nu när jag har kira, typ i höstas sa mamma hela tiden att jag red med armarna för lite böjda, något jag inte tänkt på som blev lite av en rutin och det var svårt att sluta göra det, även om jag verkligen försökte och tänkte "jag ska inte rida med raka armar" så for armarna lixom tillbax av sig själv, men nu när ponnyn och jag vilat länge har man världens chans att inte börja om med rutinen igen, så mamma sa det direkt då jag hoppat upp på Kira, "rid inte med raka armar" och vips så gjorde jag inte det! :)
Så även om man vill bli duktigare måste man kunna ta motgångar och fel, för det är så man blir duktigare! :)

Jag vet att vägen till att bli framgångsrik är lång, men tack vare mamma är min väg inte omöjlig att kunna "gå", med hennes hjälp, med fina ponnyer jag alltid fått så finns det faktiskt chanser att jag kan vara en av dom som har turen att bli duktig, något jag hoppas på för hoppryttare är något jag trivs som.
Jag har hoppat seriöst sen jag fick Barris, jag vet hur glad jag var då vi hoppade 80cm, som i tävlingsnamn skulle heta LC eftersom hon är en C-ponny, Och jag vet hur glad jag var då Kira verkligen hade börjat lära sig hoppa stuts normalt och inte göra plockepinn av bommarna, ni ser själv att måtgång ger framgång bara man tar det på rätt sätt, något jag fått lära mig att man måste göra! :)
Så vi får väl se, jag kanske har turen att bli duktig hopryttare, chanser är till för att ta, drömmar är till för att slå in så får väl se om någon hörde min önskan om att bli hoppryttare och viftade med sitt trollspö?
Det är en tidsfråga, men chanser tänker jag ta :)

Kira & jag i sommras, haha å jag med mina "bling" saker, på hjälpen är det "endast" 382 swarovski stenar på ;)