Josefin Strömberg

"är kira såld? svara gärna i ett inlägg:)"

Svar: Nej, Kira är inte såld. :)

SVAR:
Alltså jag kan verkligen inte låta bli att svara på det här. För jag vet ju ändå vem av oss det är som kommer framstå som dum i slutändan, och inte är det jag.

När man bor på en liten ort, där det som för tillfället ebjuds är 27 jobb och de flesta är lärartjänster som kräver en viss utbildning, blir man då erbjuden jobb tackar man ju knappast nej, i så fall är man ju dum på riktigt. Och ni* säger att jag saknar verklighetsuppfattning, vem av oss är det som gör det egentligen? Nu syftar jag rätt bra på kommentaren ovan, "varför väljer du då ett sånt tråkigt jobb?" Jag har åtminstone jobb och tjänar mina egna pengar. Och det är jag stolt över, no matter what.



Citatet ovan är så jävla ballt, det passar in i det här inlägget.

"Bartenderutbildning är ett bra sätt att visa att du saknar verklighetsuppfattning och tror att livet är ett glam party. Det är det inte. Folk går bartenderutbildning i princip för att supa. Efter utbildningen.. Tja vem ska anställa en "bartender" när det redan finns hur många som helst arbetslösa på arbetsmarknaden. I slutändan hamnar de på Coop eller den lokala järnhandeln. Så jävla värt. Alla har drömmar, men det betyder inte att alla blir astronauter eller miljonärer."

"Du måste vakna upp ibland - förstå verkligheten. Jag säger inte att du inte kommer klara dina drömmar. Men även fast du går i världens bästa bartender skola betyder det inte att man får jobb var som helst- eftersom man måste ha andra sidor som man inte kan plugga sig till. Sociala biten, mentala biten - jag säger inte att du har det. Man kan gå i världens bästa jurist skola men ändå inte lyckas bli advokat. Man kan vara sjukt smart att läsa i böcker men helt sakna den sociala biten vilket gör att man inte klarar sig ute i arbetslivet. The real life is not a dream."

Sådana här kommentarer är så jävla löjliga, när ska ni växa upp? Drömmar hit och drömmar dit, allvarligt talat, tror ni de personer som faktiskt blev astronaut eller miljonär enbart hade drömmen liggandes i huvudet och en dag vaknade och helt plötsligt var det? Folk i mellanmjölkslandet är såå rädda för att ta plats, visa framfötterna, bryta mot normer och inte vara alla till lags. För i slutändan, vem fan bryr sig om att den och den och den tyckte att man saknade verklighetsuppfattning? Attitydsmässigt hör jag nog inte hemma i Kalix, dumpa ner mig i en storstad och jag skulle garanterat klara mig rätt bra. För att nå framgång måste man kunna sälja sig in hos folk med ens personlighet, på enbart några sekunder eller rader text. Tror ni jag skulle bli sponsrad av företag om folk inte trodde på mig? Tror ni jag skulle bli förfrågad om modelljobb hit och dit, modellkontrakt om folk inte trodde på mig? Tror ni jag skulle bli erbjuden allt det om jag inte trodde på mig själv? Jag kommer aldrig vara alla till lags, och det är inte det livet går ut på.



Ofta klassas ju blondiner som rätt dumma och blåsta, kiss my ass säger jag ju bara. Kanske är därför personerna som skrev kommentarerna ovan inte verkar tro jag är kapabel till något alls? Sorry, but it's gonna suck for you when I reach my dreams! Tror du inte på dig själv, hur kan du då kräva att någon annan ska göra det? Jag må se rätt lugn och sansad ut på utsidan, men folk som verkligen känner mig vet hur jävla tuff jag kan bli när jag sätts i situationer där den enda jag litar på är mig själv. Attitydsmässigt skulle jag nog göra mig rätt bra på L.A eller New York gator. Haters gonna hate lixom. Vänta, var det kanske deras åsikt jag skulle bygga hela mitt liv på? In the end they’ll judge me anyway, so whatever.

Alltså ursäkta, "saknar verklighetsuppfattning"? Sådana här kommentarer är så jävla onödiga och barnsliga, speciellt i tanke på att ni inte törs stå för det ni säger, för om ni gjorde det, då hade ni inte behövt kommentera anonymt. Fine, dränk mig i sådana här kommentarer men det kommer bara vara till min fördel no matter what. Kan ju lova att folk som säger att jag saknar verklighetsuppfattning bara för att jag vill bli bartender inte har en jävla aning om vad dom tjänar, hur lätt dom får jobb om dom går den utbildning jag vill gå. Och fine, det är ju uppenbarligen inte din dröm så du behöver ju inte bry dig heller.

Ja, jag vill bli bartender, vad jag än får höra, jag kommer inte ändra mig. Jag går inte efter vad andra säger, jag går efter vad jag känner att jag vill. Jag låter inte någon annan välja och bestämma saker åt mig. Och må vara att ni säger att jag "saknar verklighetsuppfattning", kanske i er synvinkel, men inte i min. Jag vet vad jag vill, och det är jag jävlig glad och stolt över. Till skillnad från vissa andra som inte ens vet vad dom vill, låter andra bestämma åt en, är så jävla fega och väljer det säkra före det osäkra. Ja, det kan hända att jag inte får jobb som bartender men då har jag ändå fått göra något jag velat göra, och bara det är väl en bragd i sig?

Jag har faktiskt.. vad ska jag kalla det? Seriösa mål? Låter det nog.. ansvarsfullt i era öron? Nöjd? Kunde jag sagt det bättre? Haha nä, allvarligt talat. Ingen kan säga åt mig vad jag kan och inte kan, att det bara är drömmar är det fånigaste jag hört, seriously. Vad har ni för drömmar? Att sitta framför en dammig dator i 30 år med en kaffekopp på bordet och undra hur livet hade kunnat bli om ni faktiskt vågade ta ut svängarna och inte vara en sådan typisk Svensson?

Jag vet vad jag vill, och jag vet att jag är kapabel till att nå alla mina rimliga drömmar. Dvs. bli bartender, någon gång i framtiden jobba som polis, bo i L.A. Det finns ingenting som säger att jag INTE skulle klara av det, möjligen ni haters som går med huvudet lite för högt och tror ni med er pekpinne kan rätta andra efter era uppfattningar om saker och ting. Tyvärr, jag är fel person att tro det fungerar på. För jag skulle aldrig, aldrig, aldrig låta någon säga åt mig att mina drömmar inte går att nå och ge upp dom. Never. Så allvarligt talat, väx upp och inse att det faktiskt finns personer som törs bryta mot de typiska Svensson normerna och tänka utanför ramarna.

Jag är 18 år, jag blir sponsrad av företag för att jag bloggar, jag har jobb, jag har haft egna ponnyer sedan 7 års ålder jag fått ta eget ansvar för och sköta, jag får erbjudanden om sammarbeten med stora företag, jag blir erbjuden så sjukt mycket balla grejor ni inte ens vet något om. Så, vem är det som saknar verklighetsuppfattning? Jag eller du?

 

Fick ett sms av posten tidigare idag att mitt paket från Eleven fanns att hämta ut på ICA. I paketet fanns bla. "mirakel lypsylet" från Proclé som sägs att ska ge större/plutigare läppar. Såå.. fungerade det eller var det bara rent påhitt?

-

 

Måste säga att jag är äkta imponerad av att, tro det eller ej, att det faktiskt fungerar! Det svider i läpparna strax efter du satt på det och av att ha läst recensioner om produkten tycker många att den gör för ont för att ha på sig, mesar säger jag bara. Visst svider det, men inte alls så det gör "så otroligt ont!" som många skrev att den gjorde. Hög smärtgräns eller vadå? Att pierca läppen kanske inte är något, trots allt? Nej men, den var absolut värd sina ynka 35:- för skillnad gjorde den, ska dock pröva sätta de enbart på överläppen nästa gång för det är ju den jag egentligen vill fylla lite, lite, lite. Och kör jag på både över och underläppen blir det ju plus-minus-noll resultat eftersom den "förstorar" båda. Men den var grym, riktigt grym!

Satt och kollade på tävlingsterminen för 2012 men jag kan fortfarande inte säga att "den och den tävlingen skulle jag vilja rida." eftersom:

1. Jag vet inte om Kira är storhäst eller ponny fören hon blivit mätt.
2. Jag vet ändå inte (om hon är ponny) om jag vill tävla henne som ponny eftersom jag bara får tävla henne som det under 2012 eller om jag ska tävla henne som storhäst.
3. Jag vet inte om jag ska köpa storhäst.

I-landsproblem. Varför hade hon inte bara kunnat växa 20cm?! Då hade jag ju inte ens behövt fundera, då hade hon vart perfekt storlek. Ska ni tävla något under 2012?

 

Min syn på hjälptyglar:

 

Hjälptyglar är något jag ser som en positiv hjälp på vägen för vissa hästar/ryttare. Har du en häst som behöver bygga muskler är hjälptyglar skonsamt för hästen eftersom de hjälper hästen att hitta en någorlunda form att jobba i, hjälptyglar finns av en anledning - för att dom ibland kan behövas. Givetvis har dess inverkan stor betydelse på vem som håller i tyglarna och hur ryttaren rider. Jag brukar varva att ha halsförlängare, inspänningar, martingal, tidemantygel och graman på Kira. När hon vilat och ska sättas igång brukar jag rida med halsförlängare eller inspänningar för att hon är så pigg och het att hon stressar upp sig själv om hon inte får lite hjälp. Om jag hoppar eller rider ut har hon ett martingal på sig för att hon blir så het och inte ska kunna köra upp huvudet. Rider jag dressyrpass där jag vill kräva lite mer av henne så brukar jag ibland ha tidemantygel eller graman.

 

-

 

Hjälptyglar är något bra, om dom används på rätt sätt och för rätt ändamål. Vissa ser hjälptyglar som en genväg när man är för lat att rida sin häst fram till en form, dvs. om du sätter på hjälptyglar sparar du den tiden det skulle ha tagit att jobba hästen till den form du vill ha den i. Finns säkert vissa som gör så, inte jag. Vissa hästar får det skonsamare mot både rygg och ben om dom får gå med hjälptyglar om dom inte är nog musklade att orka hålla en form och går med huvudet mer uppåt och sänker ryggen. Det är inte skonsamt, då underlättar hjälptyglarna både för ryttaren och hästen. Kira gick med hjälptyglar (halsförlängare) dagligen under ridpass i två års tid innan hon var nog musklad så hon orkade bära sig större delen av ett helt dressyrpass. Och tack vare hjälptyglarna fick jag heller inte en skadad häst på köpet eftersom hon fick HJÄLP att gå rätt och inte som en giraff och sänka ryggen.

 

-

En halsförlängare är en billig investering - men ack så hjälpsam.

Ett martingal på en het hopphäst/om du rider ut är en hjälp för dig som ryttare - du får lite bättre koll.

Förstår inte varför vissa ser hjäptyglar som något jätte, jätte hemskt - används dom på rätt sätt är dom något väldigt bra.

 

Svar: Nej, igår fick jag agera frisör. :) Mitt långa blonda rörs varken med färg eller sax just nu, det är perfekt! Men däremot fick jag ju som sagt agera frisör och fixa ett mörkbrunt hår ljusare. Dvs. lite hantering av avfärgning, färg och blekning (slingor) Resultatet blev grymt! Tror, och hoppas hon blev nöjd. För det blev riktigt, riktigt ballt med färg kombinationen! :)

Fråga: Vem är Josefin Strömberg i Kalix som har bloggen http://josefinstromberg.blogg.se ?

Svar: Josefin har ett leende som kan smälta is. Inte bara är hon vacker som en gryning i de norska fjällen, hennes IQ är nästan lika högt som hennes nordiska kindben. Faktum är att många tycker att hon skulle göra sig bra som Fröken Sverige-kandidat, då hennes unika kombination av uppriktig intelligens och bländande, men samtidigt skör, skönhet skulle vara precis vad den tävlingen behöver. Vi på 118800 säger: Varför inte?   Mvh 118800

Fråga:


Svar:


Måste jag välja ut en kommentar jag alltid drar lite extra på läpparna åt när jag tänker på så är det Linn Olssons kommentar. Jag menar, hur ballt är det inte att få ett helt eget inlägg på TeamSL inför flera tusentals läsare?! Bara för att jag kunde motivera mig rätt till varför jag var värd det, så ballt att veta att man är bra på att kunna förklara saker på ett bra och vettigt sätt. Tävlingen handlade om att man skulle skicka in sin favoritbild (en hästbild) sen sommaren 2011 och skriva om vad för minne man hade av bilden. Snör in bilden och texten under så får ni läsa. Vill ni läsa det på TeamSL så klicka här.

Mitt absoluta favorit minne från sommaren som är hästrelaterat är när jag och min underbara ponny Shikira for ut en sen sommarkväll på en äng och dressyrade.
Eftersom jag bor i Norrland blir det aldrig mörkt om nätterna på sommaren, så man kan rida riktigt sent på kvällen och det här var en dag då det vart stekhet värme på dagen så det var verkligen omöjligt att gå ut och rida. Mot kvällen avtog värmen succesivt och det blev en riktigt fin kväll, en kväll som gjord för att göra något speciellt.
Sagt och gjort, jag åkte till stallet och tog ut Kira som hon kallas till vardags och mamma hängde med tillsammans med kameran.

Bilderna från den ritten får mig alltid att påminnas om vilken tur jag har som har en så otroligt snäll och hjälpsam mamma som gett mig turen att få äga denna fina ponny, hjälpt mig med träning under alla år och verkligen finns där när man behöver henne som mest. Jag älskar min mamma, utan henne hade jag inte ägt Kira idag. Så en stor del av den glädje jag får från Kira är både hennes och mammas förtjänst. Tänk vad en ponny kan skänka glädje och kärlek, hon är verkligen det finaste jag har!

Sen kan jag faktiskt inte svara på vilken kommentar genom åren som blivit minst lycklig över eftersom jag inte tar åt mig av sådana kommentarer. Jag menar, allt handlar bara om avundsjuka och bilden ovan passar ju rätt bra. Haha.

 

"When people hate on you it's because you've got something they want."

 

"Never hate those who are jealous of you but respect their jealousy because they are the ones who think that you're better than them."

Svar: Bland de absolut första bilderna jag har på henne är dom här. :)

Svar: Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det här. Kan inte påstå att jag är synsk, men kan ju inte heller påstå att det var en engångshändelse eftersom jag kunnat göra sådär fler gånger. Inte bara gällande Idol, annars också. Jag kan drömma saker som sen händer på riktigt.

Läskigt? Ibland. Coolt? Ja, när det är positiva saker är det rätt fränt. :)

Svar: Jag är 174cm lång och väger mellan 55-58kg. Jag har xs på allt, S på jackor.

Svar: Får väl börja med att säga tack, sådana här kommentarer är roliga att få. Jag kan inte påstå att jag lever "lyxigt" eller det beror kanske på vad man jämför med i och för sig. Kanske tål att nämnas att jag ofta betalar allt själv, mina kläder, utrustning till min häst och så vidare. Sen ska jag inte ljuga, jag brukar klassas som bortskämd men det ser jag mig inte själv som. Hur jag har råd, hmm.. ett ess i att spara pengar? Spenderade 258:- när jag var i Stockholm förra helgen på shopping. Så eftersom jag är rätt snål hinner ju summan växa eftersom. Nej, jag jobbar inte i nuläget. Ibland får jag pengar för att jag tar hand om min systers pålle när hon jobbar helg t.ex. Men inget riktigt jobb. Hoppas svaret dög. :)

Eftersom jag har en hel del nya läsare tänke jag köra på en frågestund, så kanske även ni anonyma törs fråga saker ni vill veta. Svarar på det om jag får nog med frågor, någon gång framöver. Föresten, kommentarerna godkänns innan dom syns så ingen idé ni skriver nå olämpligt. Passa på nu, spec. ni som tror ni är "anonym" och tuff.

Varför vi sålt C: För att vi helt enkelt inte hade tid med två hästar, eller tre blir det då vi ibland tar hand om "Hubbe" också. En räcker, när dygnet bara har 24 timmar.

Om det inte var jag som inte hade ambitioner på att tävla: Jag vet att jag skrivit det, men jag skrev faktiskt att jag inte hade några större ambitioner på att tävla. Men saker förändras, personer också. Skulle man aldrig ändra åsikt och tankar skulle man nog inte ta sig långt. Den som skrev det var ju vanligt nog anonym, så alltså får jag se hur jag vill på det hela och det verkar som att du är rädd för konkurrens. Tufft.

Sv: Är inte märket på stövlarna som avgör om du rider hoppning bättre än dressyr eller tvärtom. Simple as that.

Svar: Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill jobba som. Jag är ju rätt pepp på att läsa idrottsmedicin eller psykologprogrammet inriktning idrott. Men jag skulle nog inte tacka nej att jobba som unghästutbildare heller. Skulle egentligen vara rätt kul att ha ett "hästjobb". Efter förra våren - början av sommaren när jag hade praktik i ett stall i några månader kändes det rätt hemma, jag hade absolut kunnat göra det dagligen.

Jag skulle dock bara tacka ja till det om jag blev erbjuden ett sådant jobb söderut där det finns större möjligheter, gällande allt. Sen skulle jag ju som jag nämnt tidigare om några av er kan läsa mellan raderna, bygga ännu lite mer muskler på Kira och tävla henne som storhäst eftersom kapaciten finns. Men då skulle jag vilja flytta söderut först eftersom det finns bättre möjligheter till tävlingar osv där. Sen är jag inte överförtjust i Norrland, Umeå är det längsta norr ut jag kan säga att jag skulle vilja bo i. Och det är ändå drygt 33 mil söderut ifrån där jag befinner mig nu. Skåne, why not. Fina tävlingsmöjligheter, fina stall, fint.. allt. Tänk bara att kunna provrida hästar söderut, var ju helt kär när jag var ner till Sthlm Maj - 09 med en kompis, hennes mamma och så min mamma och prövade hästar. Eller det var jag och Lina (min kompis) som prövade hästarna, dom andra agerade chaufför och så vidare. Haha. Vi åkte alltså bil ner till stockholm under en helg och sen bil upp igen, så vi åkte väl sådär minst 200 mil bil under den helgen. Men kul var det!

Så ja, skulle jag bli erbjuden ett jobb som unghästutbildare som jag tyckte lät bra skulle det inte vara omöjligt att jag tackade ja till det. Att jobba som det kräver nog stort tålamod och att man är väldigt ansvarsfull och målmedveten som person, och det passar verkligen in på mig.

Vad är ditt drömjobb?