Dressyr inspiration
Flytta till Irland och jobba i hoppstall?
Hoppstall - Check!
Utomlands - Check!
Erbjuden jobb - Check!
Come as you are, leave as a star
Vill du inte höra mig prata om Umeå igen så kan du sluta läsa nu, det var faktiskt ditt eget val att klicka dig in på min blogg och nu råkar det vara så att de närmsta inläggen kan handla om Umeå, just because that's what my life's about right now.
Igårkväll satt jag och mamma och kollade på diverse olika lägenheter, 1:or, 2:or, 3:or, diskuterade om jag vill bo under samma tak som min 5 år äldre syster eller om jag vill bo själv. Jag skulle kunna göra båda, tillika skulle det vara kul att bo själv men tillika skulle det inte heller göra mg något om jag bodde med Sanna för vi är rätt snälla med varandra. Och dessutom, man kommer ju lika ha fullt upp på veckorna med plugg/arbete och på helgerna brukar vi ändå ofta göra något tillsammans. Får helt enkelt se vart det leder. Sitter i alla fall nu också och kollar på lägenheter, kommer ju bli beroende av det nu. Skulle behöva bli Måndag så jag kan fara till skolan och prata med SYV:en också, skönt att jag inte börjar fören efter lunch då jag inte har nå lektioner innan, och även ska vara i Sunderbyn kl. 08.00 på Måndagmorgon. Nå anyway, höll på kolla igår vad för gymnasium det finns i Umeå (vilket jag å andra sidan visste sedan innan, men var ju tvungen att kolla igen.) Är därför jag skulle behöva prata med SYV:en, hur man gör med ett skolbyte etc. Skulle vara helt, jävla underbart att få flytta till Umeå i sommar och få bo på ett ställe man bokstavligt talat älskar, plugga i Umeå. Jag är såååå flyttsugen, märks det?
Jag har mitt huvud över ytan, jag kan andas lugnt.
Jag har extrem Umeåabstinens, hade jag inte var så fattig (kan jag få fylla år typ imorgon?!) så hade jag fullt seriöst hoppat på första bästa buss och åkt till Umeå och stannat på obestämd tid. Jag vill flytta nu, nu, nu, nu, nu! Nu ska jag gå ut med Milla, sen ska jag kolla skola/jobb och lägenheter i Umeå och be min syster maila över mitt CV som är på hennes dator. Sen gott folk, kanske jag inom en snar framtid kan sluta gnälla om min Umeåabstinens. Dream it, wish it, do it.
Every key to every locked dream, It ain't so hard as it seems
Jag är lycklig, överlycklig, skulle kunna gråta av lycka om jag kände för det. Verkar som att jag får bli Umebo i sommar, alltså på riktigt, på riktigt! Mamma sa något spontant när jag satt och åt lunch tidigare idag om att hon och min storasyster hade diskuterat Umeå ett flertal gånger och att om jag och min syster skulle bo under samma tak vad för lägenhet vi skulle vilja ha. Jag skulle lätt kunna bo med henne i Umeå, och jag skulle inte tveka på att flytta, inte en sekund.
Jag ångrar dagligen att jag inte flyttade dit förra Hösten när jag kom in på John Bauer, på riktigt - har aldrig ångrat något så mycket som att jag inte flyttade. Alla gånger jag vart där har känts mer hemma än där jag bott i snart 18 år, hur mycket gillar man inte stället då?! Det går inte en vecka utan att jag säger till mamma eller min syster "kan vi inte åka till Umeå", "jag vill flytta till Umeå" etc. Jag är verkligen fullt seriös när jag säger att jag gillar Umeå mer än Kalix, det här stället har mig inget att erbjuda - det har Umeå.
På 18 dagar fyller jag 18, jag blir vuxen. Jag vill inte vara den som en dag ångrar att jag inte gjorde något för att jag var för feg för att chansa, och sen undra hur det hade kunnat bli. Visst, man kan göra fel men det är inte hela världen. Men om du inte chansar, så vet du aldrig hur rätt det hade kunnat bli. Ska man krascha ska man, göra det riktigt snyggt. Jag har lärt mig att man ibland måste våga chansa, för att sen se hur rätt det kunde bli.
Jag må vara väldigt mörkrädd, men att flytta ifrån ett ställe jag kan utan och innan och har bott på i snart 18 år skrämmer mig inte alls. Jag har, enda sen jag vart riktigt liten fått höra att jag är extremt envis, något jag är otroligt tacksam över. Jag är så väl medveten om hur tuff jag kan bli när jag måste stå på egna ben. När jag gick 9an och skulle välja gymnasieval sa SYV:en att jag var den mest ordningssamma elev hon visste, att jag är så balanserad och tror på mig själv. Det finns ingen, verkligen ingen som skulle kunna få mig att tro att jag inte klarar av något jag verkligen bestämt mig för, där kommer envisheten fram igen. Ge mig en lägenhetsnyckel i Umeå och jag flyttar, ingen tvekan om saken. Det är dags att sluta tänka på vad som kan gå fel och börja tänka på vad som kan gå rätt.
never let the fear of striking out, keep you from playing the game
Jag kollar lägenheter dagligen, funderar och försöker komma fram till vad jag vill. Jag vet ju vad jag vill.
Sedan några dagar tillbaks har jag fått Umeåabstinens x1000, sådan Umeåabstinens som jag hade i höstas när allt jag ville var att flytta dit. Förstår inte ens idag, fast det gått flera månader sedan jag höll brevet i handen och det stod att jag var antagen till John Bauer gymnasiet, samhälls hälsa och idrott. Varför jag inte tackade ja, tog mitt pick och pack och drog. Det är konstigt, varje gång jag vart till Umeå har det känts mer "hemma" än vad det gör är när jag är på hemmaplan. Jag älskar Umeå, ingen tvekan om saken. Varje gång jag sett en kustbuss där det står "UMEÅ" känner jag hur mycket jag ångrar att jag inte flyttade dit i höstas. Vad fan funderar jag på? Umeå har mer att erbjuda mig än vad Kalix har.
Om man ska krascha ska man, göra det riktigt snyggt.
Jag vill kunna stå på egna ben, lita på mig själv och våga släppa taget bara för att jag är rädd. Rädd för att göra fel. Jag vet att jag är fruktansvärt tuff om jag måste, det har jag bevisat för mig själv förr. Inte en dag, inte två, för de där dagarna räknades snabbt ihop till år. När den enda du kan lita på är dig själv, även om du är så rädd att du inte ens litar på dig själv fullt ut. Umeå kan erbjuda mig så mycket mer än Kalix kan, jag gillar inte ens att bo här. Jag har velat flytta till Umeå sen jag var där för första gången 2010. Jag var fast, totalt förälskad. Om det så är tufft, jobbigt, obehagligt eller läskigt så tänker jag lära mig att stå på egna ben. Lita på mig själv, att jag faktiskt är nog tuff att klara av det. Ge mig en lägenhet i Umeå och jag packar och drar, utan tvekan.
Jag vet vad jag vill ha i tidig julklapp..
Ursäkta, men fyfan vad snygg lägenheten är! Nu vet ni vad ni kan ge mig i julklapp, annars ska jag nog be mamma ordna en trisslott och önska att jag blir miljonär. Jag lovar, jag svär, blir jag miljonär kommer den här bli min! 725.000:- kostar den för övrigt och det är en 2a på 64m2.
Drar jag till Umeå iprincip på stört hinner jag på visning ikväll ;) Inte för jag skulle sörja över att dra till Umeå hur som helst, har mer Umeå abstinens än jag haft på länge. Kommer jag någonsin förlåta mig själv för att jag inte flyttade dit i slutet av sommaren? Kanske den dag jag blir boende i Umeå.. För dit ska jag.
Sluta skyll på hästen
Bild och text: lånad från Artikeln som hittas här.
Sluta skylla på hästen - och se din egen roll
Det är lätt att skylla motgångar på hästen i stället för att gå till sig själv och se sin egen roll i sammanhanget. Kajsa Boström är tränaren som lägger stor vikt vid en positiv inställning, som utgår från att hästen alltid är fri från skuld.
Kajsa Boström är B-tränare i dressyr och har själv ridit på Grand Prix-nivå. Hon är känd för att ha tagit upp hästar i klasserna som inte ansetts ha "det". I dag tränar hon omkring 20-40 elever i veckan och alla får de lära sig att utgångspunkten är att ha en positiv inställning till ridningen. Och att man aldrig - i någon situation - får skylla en motgång på hästen.
- Det är alldeles för ofta man ser ryttare som sitter på hästryggen och ser arga ut, de rycker, sliter och drar för att hästen inte lyder. På en tävling hörde jag en liten flicka fråga sin mamma varför en ryttare på framridningen verkade så arg. När man hör en sådan sak tänker man till: Är det verkligen så här vi vill ha det när vi utövar vår hobby? säger Kajsa.
Hippson träffar henne på Hästmässan i Borås, där hon just hållit clinic i ämnet dressyr. En clinic som kom att handla om så vitt skilda saker som skänkelläge och framridning.
För högt tempo är vanligt
Inte minst vill hon slå ett slag för att framridningen inte ska ridas i någon "hialös" fart.
- Alltför ofta ser jag ekipage som snor runt banan på långa tyglar, helt i obalans. En framridning är ingen hastighetstävling, hästen värms inte upp snabbare för att den springer fort, säger Kajsa.
Hon menar att bjudning inte är detsamma som hög fart.
- Ska du få fram bjudningen är det snarare energi i rätt riktning som efterfrågas. Och den måste du kunna hitta även när hästen är i balans i ett harmoniskt tempo. Det finns ingen elitidrottare som värmer upp genom att springa ett maratonlopp i högsta möjliga tempo, det säger sig självt. Så ta tyglarna och rid hästen i balans även när du värmer upp. Det är en klyscha att hästen tappar bjudning bara för att man rider långsamt, menar hon.
Positiv inställning
Det centrala i Kajsa Boströms budskap är ändå vikten av en positiv inställning.
- Om inte hästen gör det du ber den om kanske du måste fråga dig om du ber den på rätt sätt, i stället för att bli arg och frustrerad, säger Kajsa.
Hon menar att man måste behandla hästen så att man får den med sig, känslan ska vara bra och ridningen harmonisk och i balans.
- Det är aldrig okej att skylla på hästen. Att så att säga sätta apan på hästens axel och slå ifrån sig själv. Det är en tradition i ridningen som vi måste försöka arbeta bort.
Kajsa Boström är utbildad på Strömsholm och har "alltid" jobbat med hästar, genom åren har hon gång på gång stött på attityden att saker och ting är djurets fel.
- Hästen är en levande varelse och ska inte behöva ta ansvar för våra tillkortakommanden. Ridning är som dans, det ska vara harmoni mellan dem som utför den, inte negativa tankar och beskyllningar, säger hon.
Text och foto: Ida Röök
And if love is made of glass, Can we pick up the pieces?
Hittade en film på Quda på youtube som jag bara måste lägga upp, världens finaste lilla Quda. Den här ponnyn har jag mycket att tacka, hon var grym! Kan knappt förstå att jag ägt henne 05-07, fina, fina ponny!
Vet att det är okej för Maja att jag lånade filmen, och hennes blogg hittar ni här :)
You can close your eyes to things you don't wanna see, but you can't close your heart to things you don't wanna feel
Igår var det prick 1 år sen Smokie flyttade hundra mil bort, lilla gubben <3
Är nog bland det dummaste jag gjort i hästväg, att jag inte sa till mamma att jag ville ha kvar han trots allt och att vi skulle tagit bort hans annons. Till och med mamma tänkte göra det men lät den ligga kvar, för hon trodde väl som jag, att ingen skulle viöja köpa han i första taget. Men jag vet, jag vet att han har det bra hos sin "nya" ägare. För ville man köpa han efter hur han betedde sig när hon provred kan man inte annat än tycka om hästen, då pratar vi om kärlek vid första ögonkastet, precis som det var för mig med Kira. Det spelade ingen roll hur hästen gick när man provred, jag visste att det var hon jag ville ha och jag ångrar ingenting. Jag saknar mitt spöke. Lilla, knäppa, älskade Spookie..
the greatest pleasure in life is doing what people say you cannot do
Jag är med och tävlar hos Dennis Maglic om ett rikspresentkort värt 1500:-
Ta chansen du med?
We don't need fun, we are fun
Påtal om rubriken så började Lina och jag disskutera vår Stockholms resa -09, finns en hel drös minnen från när vi åkte ner dit och prövred ponnyer. Som när vi åke vilse och hamnade mitt i centrala Sthlm, när våra privata taxichaufförer skulle fråga några killar om vägen till ICA och Lina och jag sitter ridklädda i baksätet och nästintill gråter av skratt och så säger Lina "äh, det är lugnt, dom där ser vi ju knappast igen." Och inte är det väl så att vi råkar se dom på ICA, kunde man ha mer tur? När vi av ren tur råkade passera Strömsholm och stannade till på en snabbvisit. Finns hur många minnen som helst, och kul var då Stockholms trippen!
mail from the future
Landade två brev i postlådan åt mig i Torsdags och Fredags, "du är slutligt antagen till.."
- John Bauer, Umeå. Samhälls (idrott & hälsa/beteendevetskap)
- Estet, Kalix. Bild och formgivning.
I'm feeling so small, so please hold my hand and guide my way
Jag har alltid blivit stöttad av mamma i vad för val jag vill göra gällande skolan, jag minns när jag skulle börja 7an när jag inte visste vilket språk jag ville börja läsa, franska eller spanska. Bara en så minimal sak så fanns hon där, men det här valet ligger inte ens i närheten av vad det var i 7an, då var jag liten. Nu är jag inte liten, ett sådant här val är det bara jag själv som kan avgöra, men för stunden känner jag mig lika vilsen och liten som jag var den dagen då jag skulle välja språk.
Jag sökte mest till Umeå för att jag ville ha valmöjligheten till att flytta, jag ville veta att jag kunde flytta om jag kände för det, men jag kunde lika väl stanna kvar och plugga här. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag är förälskad i Umeå, jag skulle verkligen vilja bo där. Jag känner mig hemma i Umeå, och ju mer jag såg av staden ju mer gillade jag det jag såg. Staden, universitetet, gymnasierna, lägenheterna .. allt. Och att veta att valmöjligheten till att lämna Kalix och flytta dit och gå ett gymnasie jag verkligen är lockad av får ju inte mig att känna att valet blir lättare.
Jag vet inte om jag skrivit vad det är för gymnasie jag är preliminärt intagen till, jag vet bara att jag tidigare i vintras skrev att jag hade sökt till några olika gymnasium. Jag är i alla fall preliminärt intagen till John Bauer, samhälls - idrott och ledarslap. Satt och läste lite om programet för någon dag sen och blev bara mer sugen på att flytta ju mer jag läste. Jag menar, att bli inspirerad till att irpincip börja skolan på en gång när man alldeles nyss fått sommarlov - säger inte det sig själv att man gillar det man läser?
Sen är jag preliminärt intagen här hemma till estet - bild och formgivning, det jag helst av allt ville gå när jag gick ut 9an men som inte började det året. Jag skulle alldeles säkert tycka att det var sjukt roligt, men tänker jag lite längre än näsan räcker tror jag helt ärligt att jag skulle få ut mer av att gå samhälls på John Bauer.
Säger jag att jag inte vet vad jag vill så skulle jag ljuga, men jag vet inte om jag skulle våga flytta hemifrån helt själv, 33mil bort. Skulle min syster fortfarande bott i Umeå hade jag inte tvekat på att läsa där, jag hade flyttat dit så fort jag packat väskorna. Jag vill inte att ångest i alla former och slag ska få finnas, alla ord med ångest är negativa. Beslutsångest är ett av dom.
Said I am wonderful
La märke till en ganska intressant sak idag när jag loggade in och klickade på några kommentarer jag fått på diverse olika inlägg, kul att ni är duktiga på att kommentera för den delen! :) Men det var inte antalet kommentarer jag la märke till, utan till vart kommentarerna kommer ifrån. Min blogg har ganska mycket besökare, och av kommentarer att dömma är det även några av dom "större bloggarna" som läser den då jag har fått några kommentarer därifrån, ex. FowZie, Matilda Rosqvist, Alexandra (vadfanskajagheta.blogg.se) , Anna (en som jobbar på Equipage.)
Det är riktigt roligt att ha en blogg som större bloggare läser och kommenterar, dom kommentarerna har små guldstjärnor i kanten på något sätt då det känns som att det påverkar bloggens statistik bara av att veta att den når ut till folk som inte bor på samma ort, att min blogg fakstiskt läs av folk från Skåne och upp.
En blogg för mig är så mycket mer än ett spel där man konkurerar mot varandra med vem som får mest kommentarer eller har mest besökare, vem som tjänar mest pengar på sin blogg eller vem som får förfrågningar om erbjudanden eller sammarbeten. En blogg i mina ögon är ett ställe att kunna dela glädje med andra personer, från skåne och upp.
Jag är med och tävlar om en Canon G11..
..Det borde ni också göra, och då klickar ni här!
Lagerrensning
The Country Mans Lone Star
17 ekipage gjorde upp om det röda Ridsport Ponny Cup-täcket och placeringar i kategori C. Lisa Mellert tog ledningen som första ryttare i omhoppningen och hennes tid med The Country Mans Lone Star höll hela vägen.
- När vi båda bestämmer oss om samma sak brukar det gå bra - och det gjorde det nu också, kommenterade Lisa som förra året vann ett täcke i det sista kvalet.
Källa (läs mer)
Hästarna jag prövred i Stockholms området, Maj -09
Enterprize ("Eddie")
Eddie som ni ser var en skimmel valack, en d-ponny. Tror han var född -94 om jag inte minns fel. Tror inte han var runt 143cm, han kändes iaf inte som en stor d-ponny. Han var väldigt lugn att rida, verkade inte stressa upp sig så lätt. Väldigt snäll att hantera och var lika lugn på backen som han var när man satt uppe på ryggen. Jag prövred han med ett hackamore, vilket jag inte hade ridit någon ponny med på väldigt länge så det kändes rätt skumt. Visste inte hur mkt jag vågade ta i tyglarna för att få han att gå i en bättre form, så prövade mest hur han var i alla gångarter och att hoppa. Inte riktigt min typ av ponny då jag tyckte han var för lat och inte var en sådan hopponny som Kira är, lite för lat helt enkelt. (Som ni ser på bilden under har jag världens fulaste sits, men jag trodde han bokstavligen skulle hoppa över - inte kliva. Sen kände jag mig ungefär en kilometer för lång.) Men en väldigt snäll ponny att lära sig på helt enkelt.
"Frans" , jag minns faktiskt inte vad den här ponnyn hette egentligen men minns att dom kallade han för Frans.
Han var också en d-ponny, lite större och grövre än vad "Eddie" var. Väldigt välutbildad inom dressyr, kändes däremot lite mindre utbildad inom hoppning. Inte så att han inte kunde hoppa, för det kunde han. Men han var inte så bra på att bedömma avstånd. På den här ponnyn gjorde jag öppna och galoppombyten när jag prövred, och jag blev helt kär i han. Han hade bara ett öga kan jag väl också tala om, men fungerade utmärkt som ridhäst ändå. En riktigt, riktigt fin dressyrponny jag gärna hade köpt själv!
Hagens Vanessa, d-ponny sto.
Många av Er som läser min blogg vet nog att den här ponnyn idag ägs av min Kompis Lina, men det var med hon och hennes mamma jag och mamma var med och kollade på ponnyer åt. Jag följde med för att prövrida dom som "smakråd", vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Men jag sa vad jag tyckte om ponnyerna.
Vanessa är en väldigt fin ponny, och det tyckte jag redan då jag prövred hon. Hon påminner om Kira i kroppstypen men är lite mindre och lite grövre. Hon var väldigt snäll att rida och ganska lätt att få att börja jobba, hoppa gjorde hon också bra och jag kan inte hitta något mer negativt i denna ponny. En välutbildad och fin ponny helt enkelt.
Chip (jag tror han hette så) d-ponny valack.
Den här ponnyn prövred jag inte (prövred ingen av ponnyerna vi såg på Söndagen då jag mådde dåligt.)
Men uppfattningen jag fick av ponnyn från backen var att han såg ganska pigg och busig ut (eller så var han missnöjd med något), sparkade bakut några gånger under tiden han galopperade. Vet att han hade haft en skada i ett ben, minns dock inte vad det var men han var behandlad och precis satt igång. Hon som ägde han tävlade för Stora Ekebys ponny Elit hoppning (stod även på ryggen på hennes jacka.) Och hon hade en annan ponny (Klippers Separate.) som hon tävlade hoppning med och därför var han till salu. Kan snöra in en bild på hennes andra ponny (som jag även såg att var ute på annons förra året.)
Sen var vi och kollade på en d-ponny på hemvägen som stod i Gävle, men har inga bilder på honom och minns inte ens vad han hette, kanske för att inte var intressant för fem öre. Hann räkna att han sparkade bakut 20ggr under ett volt varv på en stor volt. Lat såg han även ut, verkade inte så nöjd om man säger så.
Det var ponnyerna vi var och såg på och prövade när vi var ner till Sthlm i Maj - 09, en riktigt rolig helt var det iaf! :)
Detta anlände i brevlådan idag..
