Josefin Strömberg

Ska jag se det som en läxa eller en plåga?
Att sakna något tills det gör ont fast det bara gått 8½ timme sen jag såg dig sist.
Kanske skulle se det som en läxa, kanske som en plåga?
En läxa att aldrig mer säga att jag vill sälja Kira, för det skulle verkligen inte gå!
Se det som en plåga för att jag saknar dig Lady och inte kan hälsa på dig så lätt.
Det känns som en läxa som då du precis lärt dig ett helt nytt ordförråd.
Som en plåga av smärta, som ett helvete utan större val.
Ska kanske se de som både en läxa och en plåga?
Det enda jag vet nu är att jag aldrig skulle kunna sälja Kira
Det skulle vara helt omöjligt!
Skriver ner det för att kunna visa mig själv det här när jag ens tänkt tanken.
För Kira är den absolut finaste hästen jag har, hon är min bästa kompis och så mycket mer!
Jag älskar henne, och det har jag verkligen fått bevis på idag.
När jag så enkelt kan fälla tårar för Lady, hur många liter skulle inte Kira fått.
Skulle drunknat i den mängden.
Folk säger att man lär sig med tiden, men jag kan inte påstå att den 7:e gången var lättare än någon av dom tidigare.
Hästar sätter speciella spår i själen, spår som aldrig läker helt?
Men sälja henne för att jag vill ha storhäst, glöm de!
Jag älskar min Shikira, och har verkligen fått inse det på riktigt.
Det är som att stå med ett ess i handen, ett ess är mer betydelsefullt än alla andra kort.
Och min kärkel till Kira, den är större än vad många andra ens kan försöka tänka sig till!

Jag älskar dig Shikira! :') <33