Josefin Strömberg

Kan ta det sjukt detaljerat, nästan in på minuten om så behövs ;)



Den 18 September 2006 är ett datum jag aldrig kommer glömma, och jag menar aldrig.
Fat egentligen bör jag skriva lite om det som hände innan, för annars lär ingen förstå.
Nåja vi tar det från den 17:e då?

Det började med att mamma hämtade mig hos mormor och morfar då hon slutade jobbet då jag hade farit dit efter skolan.
Jag minns att jag iprincip bara hann hoppa in i bilen innan mamma frågade mig hur det var med mig, en fråga jag fick höra flera gånger om dagen.
Halvhjärtat sa jag väl att det var bra, även om det verkligen inte var så.
Sen sa hon att min läkare hade ringt och bett oss komma dagen efter på morgonen och ta fler prover, bla. ett blodsockerprov. Och fara till sjukan och ta blodprov, det började bli en vana för mig.
Jag minns till och med vad jag svarade, och jag kan det på orden!
"Så dom ska kolla om jag har diabetes? HOPPAS jag har det, för det här börjar bli läskigt!"
Och vad jag klassade som läskigt, kommer ni säkert snart förstå.
And believe me, this is scary!
Anledningen till varför dom tog blodprov på mig minst en gång/vecka var för att näst intill hela jag försvann!
Jag rasade i vikt nå sjukt men kunde äta hur mycket som helst och sen direkt efter jag ätit och mamma plockat bort tallrikar osv kunde jag säga att jag var hungrig igen.
Jag kunde klunka 1Liter dricka och fortfarande vara törstig, jag orkade inte gå upp till lägenheten vi bodde i som var 5 trappor upp.
Jag orkade absolut ingenting!

Så till den 18:e då, dagen jag kan minsta lilla detalj på!
Dagen började med att mamma och jag for till sjukan där dom tog fler prover på mig.
Eftersom dom skulle kolla blodet i någon sak bad dom oss fara hem och dom skulle då ringa då dom fått prov svaren.
Så mamma sjutsade mig till skolan där vi hade någon tema dag då det kommit folk från något företag som jobbade med kemi/labb va de nu hette.
Och vi skulle inte vara i vårat vanliga klassrum så vi fick gå till ett annat klassrum.
Hann väl sitta där 10-15min innan min lärare Anna kommer och hämtar mig och ber mig följa med till vårat vanliga klassrum.
Halvvägs dit möter vi mamma och både mamma och Anna förklarar att mina läkare har upptäckt att jag har diabetes och måste fara till Sunderbyn.
Så det var bara att göra som läkaren mamma pratat med i telefon sagt åt oss att göra.
Först fara hem och packa, se till att jag fått i mig lite mat i "lugn och ro" (ni kan ju gissa hur lugn jag var!)
Så vi for till mormor och morfar där mormor hade gjort mat åt mig, och jag kommer till och med ihåg vad jag åt för jag sa ju att jag kan alla detaljer och jag åt plättar. Haha ;)
Jag minns att jag gick in genom dörren, hoppade ur skorna och gick in i deras kök och satt mig på en stol och grät, och jag grät av rädsla. För jag var sjukt rädd just då!
Efter att gråtandes försökt äta for jag och mamma sen mot Sunderbyn.
Sen möttes vi av min läkare jag brukade ha i Kalix som även jobbar i Sunderbyn på Måndagar och Onsdagar.
Han sa väl egentligen inte så mycket utan lämnade över mig till en läkare som kollade min läng och vikt.
Och det är nu det läskiga börjar, tro mig!
Hon kollade iaf min längd som var 150,1cm, nåja de lät väl kanske inte få farligt?
Men min vikt var däremot en aning värre ... Jag vägde ynka 29,4kg.
Asså fatta de är inte ens 30kg och jag gick i 6an!
För er som inte kan leva er in i hur lite det är kan jag ju nämna att jag med tummen och pekfingret kunde ta runt överarmen på mig själv!
Sen fick jag ett rum, haha och utanför varje rum hänger det ett huvud av ett djur och utanför min dörr var det en svart/vit fläckig kossa ;)
Fast jag vet att dom flyttat om djurhuvuderna sen jag låg där men mitt rum var iaf om man kommer in från hissarna till där jag låg, så går man rakt fram tills golvet börjar svänga på sig, där i kurvan hade jag rum iaf.
Sen kom det iaf ytterligare en sköterska som emblade (satte bedövningssalva) i mina armveck och på mina händer då dom skulle ta fler prover på mig och jag avskyr blodprov, då måste ha bedövningssalva minst 1h innan dom sticker mig i amrvecken eller på händerna, i fingret är no problems om jag får sticka mig själv (gör jag ju dagligen så), pierca mig är ingen fara, sprutor är ingen fara (gör jag ju oxå själv, 5 gånger om dagen). Men fy fan för blodprov! ;)
Nåja sen ville dom att jag skulle äta lite innan dom skulle ta blodprov då dom skulle ta så mycket så fick äta 2 mackor innan dom stack mig.
Dom tog iaf 8 rör blod, och hemma i Kalix hade dom tagit 2 rör blod på morgonen så sammanlagt 10 rör blod på en dag.
Sen stack dom mig i, ok på händerna och kopplade upp mig med dropp med insulinlösning i så mitt blodsocker sakta men säkert skulle börja gå ner.
En frisk människa utan diabetes ska ha ett blodsocker som är mellan 4-7mmol/L och en med diabetes 4-8mmol/L, men mitt socker var högre än 35, hur högt vet riktigt ingen för deras mätare kan inte visa högre än 35 och den sa ifrån då dom kollade mitt blod så det var riktigt högt.
Dom sa att om läkarna inte hade märkt min diabetes hade jag tillslut kollapsat, tryggt att veta? ehh njae!
Sen fick jag ligga där med dropp i några dagar, kom en sköterska en gång i timmen och kollade blodsockret på mig från en kanyl jag ahde i ena armvecket som dom kunde ta blod direkt från utan att behöva sticka mig.
Dom kollade det även på natten.
Så fick ju då ligga där med dropp i några dagar, gjorde ingenting dom dagarna utan låg bara i sängen med en dator, haha jo eller jag åt väl men det gjorde jag oxå i sängen ;D
Kan skriva hur långt som helst men orkar inte, haha för ja måste gå och äta så blodsockret ska ligga bra men iaf så låg jag i Sunderbyn i 2 veckor, var inte på skolan på över 1 månad.
Äre nå mer ni undrar så lämna en kommentar eller fråga mig ;)

Nåja nu ska jag äta, duscha och fixa allt till imorgon då det är påskdans.
Taggad? inte det minsta, men far väl ngn timme iaf när min syster vart så snäll och fixat en kläning jag velat ha och mormor fixat till den ;)
Så pusspuss, lär ju sitta på msn någe tag här sen så ni vet ;)