Josefin Strömberg

Varför går tiden så fort när man behöver tid att tänka?
Varför har man sagt "jag bhr ju inte välja nu, det är ju flera månader kvar"
Varför inser man nu att tiden bara rinner iväg och man inte riktigt vet vad man vill?
För att veta vad jag ska tänka på, vad jag måste välja, vad jag verkligen vill.
Varför är det något jag verkligen inte vet?

Take a minute, take a deep breath..
.. Varför har jag tänkt "jag bhr inte välja nu, det är ju flera månader kvar"?
Det är ju inte alls flera månader kvar till att kunna fundera och sedan välja vad för gymnasie jag vill gå. Det är bara 2 ynka skolveckor kvar och jag är livrädd att för en gångs skull måsta välja något så stort som vilket gymnasie jag ska gå. Ett val jag måste göra helt själv. Enklast hade nog vart om någon kunde valt det åt mig..
Visst, jag vet att jag kan välja det sista sommarlovs veckan, jag kan byta program även om jag börjat något av mina val men inte trivs med det. Men jag vill ju välja rätt direkt.
Det här är seriöst något som "skrämmer mig" , ni hajjar hurdan rädsla jag menar. Att välja något och sedan inse hur fel valet man gjorde var. Av någon udda anledning vet jag ju egentligen vad jag vill, men jag vet samtidigt hur mycket jag inte vill det. Varför kan man ens känna att man vill något jätte mycket men ändå så vill man de inte?
Jag tyckte det var svårt nog att välja språkval då man började 7an, och vad är inte det här i jämförelse?
Kan hända att kraven jag satt på mig själv är aningen höga? Men samtidigt vill jag inte gå någon random linje bara för att gått gymnasie. Ska jag gå gymnasie ska jag gå någonting jag vill gå och tkr är roligt.
Jag vet vad jag är kapabel till, jag vet att jag skulle kunna gått ut 9an med topp betyg om jag verkligen lagt ner tid på att plugga men när skolan inte är lockande på något sätt för att lärarna får iprincip allt arbete att låta tråkigt blir det lätt så.
Lärare som lyckats få uppgifter som fått mig att tänka att det kan vara roligt har ju även fått se att jag kan om jag ids, för när man inte ens bhr plugga för att få VG så vad får man inte med lite plugg? Hej på MVG.
Det har dom ju även sett, då jag lagt ner liiiiite tid på att plugga får jag ofta alla rätt på prov och sådan shit.
En 10:e poängare måste då vart på genetikprovet då jag hade alla rätt och inte minsta lilla fel och knappt gjort ngt på lektionerna, på genomgångar sagt "äh, inte vet jag" när läraren frågat mig ngt.
Men är man lättlärd som jag är, så är det inte så svårt att få bra betyg.
Dock har jag vart lat när de gäller skolan, de kan jag säga själv för det har jag. Jag hade kunnat haft bättre betyg men som sagt gör lärarna så att de mesta låter jätte trist, då försvinner lusten till att ens försöka.
Dock har jag ju betyg så gymnasie inte är ngt problem, och min tanke? Den är väl inte den bästa men den fungerar. "Varför göra mer än de som behövs? Vrf plugga å gå ut med topp betyg när man inte på långa vägar bhr 320p för dom programmen jag vill gå."
För mig har inte skolan vart lockande på minsta lilla sätt, inte i 9an iaf. Jag prioriterar annat mycket högre och bara jag haft mina krav på betyg jag velat ha i vissa ämnen har jag vart nöjd. Dvs. VG å MVG i ämnen jag velat ha de. Och det har jag även sett till att ha, så de är lugnt. Vad prioriterar jag högre? Jag vill faktiskt ha ett liv utanför skolan och inte bha sitta inn på skolan 7hrs/dag x5 dagar/vecka. Och sedan ha massa läxor hemma så man hinenr hem, käka middag och sen plugga och sen sova. Kul liv lixom?
Jag vill kunna göra saker jag gillar, t.ex att vara i stallet och rida.
Och när man valt som jag valt, då har det fungerat och betygen finns även dom! :D


Nåja, anyway så kanske man bhr börja fundera lite mer på vad det egentligen är jag vill gå på gymnasie? Även om jag vet vad jag vill men ändå inte vill.
Kan ingen bara välja åt mig? Det är inget roligt att måsta välja ngt såhär stort själv. Jag är livrädd att göra fel..
Låter kanske konstigt men jag är nog den enda i hela klassen som inte kmr sakna det minsta av högstadietiden. För ärligt? Jag har ingenting att sakna. Skolan gicks för att den var ett måste, jag har inte sett något roligt i de hela. Jag är inte minsta rädd att gå ut grundskolan, jag är rädd att måsta börja välja saker och ting helt själv.
Har hört flera säga "åh, jag kommer sakna klassen så!" när jag fått den frågan om jag kmr sakna dom har nog många förvånats av mina svar, "nej de kmr jag faktiskt inte." Absolut inge illa menat men jag kommer inte sakna den, för jag har ingenting med den att sakna. Jag kan förstå dom som gått med samma personer sedan mellanstadiet för det är skillnad. Men att bara gått med dom i 2 år är inget som fått mig att få det till ngt jag kan sakna. Jag vet hur det är när folk man känt blir folkt man vet. Shit happends mellan kompisar lixom men vad kan man göra? Finns som ingenting att göra. Det är synd för folk man vart bästa vän med kan plötsligt bli någon du inte längre pratar med, någon som inte längre bryr sig och finns där som den alltid förut sa. Men people change, things go wrong and shit happends.
Dock påverkar inte mig sådant så mycket. För jag är ganska självständig, jag klarar mig rätt fint i de flesta lägerna och jag bhr inte en kompis som backar upp min rygg om de inte är en äkta vän. Jag kan stå på mig, jag kan öppna munnen och säga vad jag tycker och tänker när det behövs. Jag är inte minsta rädd att bha diskutera någonting jag tkr själv mot flertalet personer. Folk kan pröva att få mig att framstå som nervös men det är inget som händer speciellt lätt kan jag ju tala om.
Det ska mycket till om jag ska ta åt mig av det, och ju mer ni egntligen försöker ju mer kmr jag bara tycka att ni är fåniga och inte kan bete er moget. Så bara mindre kommer jag ju ta åt mig av de.
Jag är pretty damn sure på mitt självförtroende, jag kan inte ta åt mig av strunt folk vill jag ska ta åt mig av. Eftersom folk inte har något att göra med saker jag väljer att göra eller drömma om, dom får väl för fan leva ett eget liv och se till att få trubbel i det om dom gillar trubbel? Men låt för fan andra vara ifred!

Nu ska jag iaf sova, har fått rensa tankarna lite och det kan behövas ibland :)
Puss och godnatt!

Och GRATTIS PÅ MORSDAG MAMMA, JAG ÄLSKAR DIG!!! <3