nightmares in barcelona
Jag är ju hopplös, har jag inte lyckats drömma två mardrömmar inatt igen?!
1. Jag och mamma ska flyga flygplan till okänd destination (eller, jag kommer rättare sagt inte ihåg vart det var) så är det ändå hyffsat väder och när vi flygit en stund läser mamma på en tidning att vårat plan kommer krascha så säger hon "ja, de var ju otur att det var den 21 idag. Undra vart vi landar." (haha, lät så fult i drömmen!) så kollar jag på henne innan jag faktiskt inser vad hon sa. Hur som haver, det rasar ner rakt över ett hav men släpper snällt av mig och mamma genom en lucka vid fönstret och jag landar sittande på en strand, intill vatten. Mamma bara några meter ifrån. Sen promenerar vi iväg för att se vart vi hamnat och då kommer vi till ett hus där en står i köket, och sen sitter i soffan och ser på fotboll. Så får jag fram "Where are we?" och hon i köket (som förövrigt såg jätte snäll ut, typ 45 år sådär.) säger "Barcelona!"
- Haha, ska jag säga mardröm eller inte? Flygkraschen räknas väl som en, men det fick sin vändning när jag fick höra att jag var i Barcelona. Fast då vaknade jag..
2. Nästa dröm har också lite good and bad i sig, let's go. Jag och min kompis Lina (hon jag var till Stockholm med och prövred ponnyer i Maj -09) och jag var ut till min gamla skola på innanbäcken, mer rätt till idrottshallen där det var någon match. Det är här de "good thing" börjar, komiskt nog kör Lina min sprillans nya, svarta mercedes och hon hade inget körkort, det hade jag i drömmen. Nåja, hon var rätt duktig på att köra bil förutom att det tog 711 år att ta sig över E4 ut mot Luleå hållet. ;) Sen frågar jag hur fort hon kör då jag inte tycker hastighetsskylten jag nyss såg passade. Konversationen kommer jag fortfarande ihåg, haha för den var så klockren!
- Lina.. Hur fort kör du egentligen?
- Va..? Jag vet inte, typ 40km/h?
- Lina.. Du kör 120km/h och det är isigt ute..
- Va? Oj! Vänta.. är de typ inte bara 10km/h skillnad mellan de?..
- *Suck* .. Det är 3x så fort..
- Va? OJ! Shit!
- Haha, det där borde ju bli en facebookstatus..
Sen bytte hon iaf ut min svarta merca mot en lila/svart motorcykel, ja ni läste rätt.. Så när vi kommer och ska köra förbi avfarten till Månsbyn ser Lina att det ligger något i diket innan hon stannar och skriker "usch, fyfan, ring 112 jag kan inte se!" först fattar jag ingenting innan jag ser efter vad det var hon såg, vilket var en tant som låg död i diket. Så jag plockar upp telefonen och ringer ambulans, och tro det eller ej men den här gången svarade det direkt! ;) Så pratar med hon som svarade i telefon ett tag för att lugna ner mig, Lina går runt och är alldeles skärckslagen. Det dröjer, och det dröjer innan vi hör att en det kommer en bil (trots vi var brevid E4, haha knepigt) och då ser vi en stooor grå hästbuss med dekaler efter sidan och ett namn över framrutan. Lina läser och ropar "alltså du.. det här känns verkligen inte bra.. det står ett jätte konstigt namn där, typ något en normal person inte kan heta...KOM HIT!" så helt plötsligt befinner vi oss i huset på Ponde, med hästbussen utanför köksfönstret på gården. Så säger jag namnet åt hon i telefon som genast ber oss att springa och gömma oss. Både Lina och jag i panik hoppar ut genom ett bakfönster och springer ner till grisarnas hus där vi gömmer oss bakom en massa lång gräs (nu var de visst sommar i drömmen..) Så säger Lina "tänk om han såg oss, jag är rädd! Tänk på dom som jobbar och inte vet om han, dom syns ju fortare än vi.." Så säger jag att hon ska vara tyst och inte stressa upp sig nå mer så kanske vi klarar oss. Så hör vi hur han ropar "Jag vet att ni är här någonstans! Ni kommer aldrig kunna smita, mohahahha!" Så hör man hur han börjar gå på gruset och så *pang!* i husväggen. Sen vaknade jag, och det är jag glad för då jag inte ville veta hur de hade slutat.
- De enda positiva var att jag var med Lina, hon är en av mina bästa kompisar så det var rätt grymt! Och att jag hade en svart, sprillans ny Mercedes.
1. Jag och mamma ska flyga flygplan till okänd destination (eller, jag kommer rättare sagt inte ihåg vart det var) så är det ändå hyffsat väder och när vi flygit en stund läser mamma på en tidning att vårat plan kommer krascha så säger hon "ja, de var ju otur att det var den 21 idag. Undra vart vi landar." (haha, lät så fult i drömmen!) så kollar jag på henne innan jag faktiskt inser vad hon sa. Hur som haver, det rasar ner rakt över ett hav men släpper snällt av mig och mamma genom en lucka vid fönstret och jag landar sittande på en strand, intill vatten. Mamma bara några meter ifrån. Sen promenerar vi iväg för att se vart vi hamnat och då kommer vi till ett hus där en står i köket, och sen sitter i soffan och ser på fotboll. Så får jag fram "Where are we?" och hon i köket (som förövrigt såg jätte snäll ut, typ 45 år sådär.) säger "Barcelona!"
- Haha, ska jag säga mardröm eller inte? Flygkraschen räknas väl som en, men det fick sin vändning när jag fick höra att jag var i Barcelona. Fast då vaknade jag..
2. Nästa dröm har också lite good and bad i sig, let's go. Jag och min kompis Lina (hon jag var till Stockholm med och prövred ponnyer i Maj -09) och jag var ut till min gamla skola på innanbäcken, mer rätt till idrottshallen där det var någon match. Det är här de "good thing" börjar, komiskt nog kör Lina min sprillans nya, svarta mercedes och hon hade inget körkort, det hade jag i drömmen. Nåja, hon var rätt duktig på att köra bil förutom att det tog 711 år att ta sig över E4 ut mot Luleå hållet. ;) Sen frågar jag hur fort hon kör då jag inte tycker hastighetsskylten jag nyss såg passade. Konversationen kommer jag fortfarande ihåg, haha för den var så klockren!
- Lina.. Hur fort kör du egentligen?
- Va..? Jag vet inte, typ 40km/h?
- Lina.. Du kör 120km/h och det är isigt ute..
- Va? Oj! Vänta.. är de typ inte bara 10km/h skillnad mellan de?..
- *Suck* .. Det är 3x så fort..
- Va? OJ! Shit!
- Haha, det där borde ju bli en facebookstatus..
Sen bytte hon iaf ut min svarta merca mot en lila/svart motorcykel, ja ni läste rätt.. Så när vi kommer och ska köra förbi avfarten till Månsbyn ser Lina att det ligger något i diket innan hon stannar och skriker "usch, fyfan, ring 112 jag kan inte se!" först fattar jag ingenting innan jag ser efter vad det var hon såg, vilket var en tant som låg död i diket. Så jag plockar upp telefonen och ringer ambulans, och tro det eller ej men den här gången svarade det direkt! ;) Så pratar med hon som svarade i telefon ett tag för att lugna ner mig, Lina går runt och är alldeles skärckslagen. Det dröjer, och det dröjer innan vi hör att en det kommer en bil (trots vi var brevid E4, haha knepigt) och då ser vi en stooor grå hästbuss med dekaler efter sidan och ett namn över framrutan. Lina läser och ropar "alltså du.. det här känns verkligen inte bra.. det står ett jätte konstigt namn där, typ något en normal person inte kan heta...KOM HIT!" så helt plötsligt befinner vi oss i huset på Ponde, med hästbussen utanför köksfönstret på gården. Så säger jag namnet åt hon i telefon som genast ber oss att springa och gömma oss. Både Lina och jag i panik hoppar ut genom ett bakfönster och springer ner till grisarnas hus där vi gömmer oss bakom en massa lång gräs (nu var de visst sommar i drömmen..) Så säger Lina "tänk om han såg oss, jag är rädd! Tänk på dom som jobbar och inte vet om han, dom syns ju fortare än vi.." Så säger jag att hon ska vara tyst och inte stressa upp sig nå mer så kanske vi klarar oss. Så hör vi hur han ropar "Jag vet att ni är här någonstans! Ni kommer aldrig kunna smita, mohahahha!" Så hör man hur han börjar gå på gruset och så *pang!* i husväggen. Sen vaknade jag, och det är jag glad för då jag inte ville veta hur de hade slutat.
- De enda positiva var att jag var med Lina, hon är en av mina bästa kompisar så det var rätt grymt! Och att jag hade en svart, sprillans ny Mercedes.
Kommentarer
Trackback