Josefin Strömberg

Vintern 07/08

Jag kunde inte rida min ponny om hon inte gick med hjälptyglar,
då gick hon som en giraff hela passet eftersom hon inte orkade
bära sig själv i form. Hon kunde inte fatta galopp rent, utan fattade
ofta fel i vänster varvet. Jag var fortfarande rädd att hoppa henne
eftersom det gick så fort så att det var hon som bestämde farten och
inte jag. Sen att hon överhoppade sig enormt gjorde ju inte saken bättre.




Våren 08

Jag red henne fortfarande alltid med hjälptyglar så hon skulle få chansen
att lättare hitta en någorlunda form och orka jobba kvar i den. Så hon tids
nog skulle musklat upp sig. Jag var ännu lite feg när de gällde hoppningen,
för det gick fortfarande lika fort (om inte fortare) och hon bestämde nog
mer än vad jag gjorde. Sen under våren innan en hoppträning skulle jag
byta stigläder på min sadel, och jag fick inte fast dom hur jag än gjorde.
När jag väl fick fast dom var jag på måttligt bra humör, så redan då tänkte
jag "nu jävlar, vi ska slå höjdrekord idag!" Och Kira var som vanligt het,
men hoppade bra! Så när bommarna låg på 70cm bad jag mamma höja.
Hon tyckt jag skulle hoppa högre nästa pass, men det tyckte inte jag som sa
"men nu törs jag ju, HÖJ!" och visst, bommarna låg på 90cm.
Vet någon som var sjukt glad efter den träningen! ;D



Sommar 09

Jag hade min tuffa period när jag knappt orkade rida, mitt blodsocker
låg inte stabilt och jag fick må skit hela sommaren. Vill inte ens tänka på det,
för så dåligt som jag mådde hela de sommarlovet är det värsta jag vart med om, usch!
På bilden hade mamma iprincip tvingat mig upp på Kira, jag ville inte ens skritta henne
eftersom det kändes som att allting snurrade och gungade. Och jag lovar, där jag satt kände
jag mig döende. Haha, men det var inte minsta kul att må så!
Men Kira var fin, hon hade börjat orka bära sig utan att ha hjälptyglar.
Ler alltid när jag ser bilden, jag ser så liten ut. :)



Höst 2010

Bommarna låg uppe på 1meter på det passet, och något lite högre om jag minns rätt.
Jag minns att hon var het, och lekte rädd för ALLT under det passet.
Ju mer hon höll på att busa och studdsa, ju mer skrattade jag åt henne.
Riktigt fin hade hon blivit, så sjukt nöjd över henne den där dagen!




Vinter 10/11

Den här bilden är ju bara för någon vecka sen, riktigt fin var hon även då!
Het, lekte rädd för de mesta och busade och hade sig när hon fick rääza på
en långsträcka. Nu kan hon iaf gå i form utan hjälptyglar, men har alltid martingal
på henne när jag rider ut eller hoppar eftersom hon blir så het.
Idag kan hon allt jag någonsin kunnat drömma om att hon ska kunna, all tid och arbete
jag lagt ner på henne är hon verkligen värd. Jag värdesätter henne högt! <3