Josefin Strömberg

Vilket ni som läser min blogg borde veta så heter jag då Josefin, född i April -94.

Jag är 173cm lång, väger 55kg för den om undrade. Jag har mörkbrunt/rött/lila långt hår och avskyr (kanske fel ord, men näst intill iaf.) att se ut som alla andra och vara en i mängden, sticker hellre ut.

Jag är väldigt "estetisk" av mig och skulle helst av att gått estet m. bildinriktning men när det programmet inte började i höstas började jag teknik, men det var inget för mig så jag byte till media (vilket inte heller är riktigt "mig", men de närmsta man kan komma i den här lilla skokartongen till kommun.)

Jag älskar att teckna och måla, hade för övrigt MVG i bildbetyg när jag gick ut 9an. Hmm.. jag målar/tecknar nästan alltid sent på kvällen/natten, varför vet jag inte riktigt men det brukar bli så.

Jag har haft diabetes sen några år tillbaks, vilket ibland kan vara riktigt jobbigt men man lär sig med tiden.

Jag började rida för över 10år sedan på ridskola där jag inte blev långvarig då min mamma är utbildad instruktör och vi lånade hem en shettis på foder åt mig. Sindy som hon heter, var en envis, liten ponny med mycket egen vilja.

Jag har ridit väldigt mycket shettis när jag var minde då min farbror och hans tjej hade stall och hästar, bland annat 2 shettisar som jag var och red de flesta helgerna.

Ett svart litet sto som hette Grimm, och en fuxfärgad hingst som hette Caspian.

Grimm var jätte snäll, en perfekt ponny att lära sig rida på. Caspian däremot fick man pröva balansen på, och jag han dratta av han en hel del gånger.

Efter vi hade haft Sindy på foder ett tag var det dags för henne att åka hem, till sin ägare. Då tänkte vi köpa Grimm åt mig men köpte istället en 20+ årig shettis/halvblodskorsning vid namnet Starbell.

Star var min första egna ponny, en riktig nallebjörn. Ett minne jag har av honom som jag minns glasklart var 5 dagar innan jag skulle fylla 10(?) Mamma skulle egentligen bara longerat han den dagen men eftersom vi bodde iprincip granne med stallet for jag och en kompis dit. Jag frågade mamma om jag inte fick rida han istället, vilket jag fick. Jag hade gröna ridbyxor, svarta skor med chaps. Allt gick bra till en början och sen när hon longerade mig på han började han bocka och busa och jag åkte av som en vante när linan tog slut och det blev tvärstopp.

Landade på armen och hörde "krasch!" det första jag sa var, "mamma, mamma jag har brutit armen!"

Vilket jag oxå hade, den var mosad ganska fint den.. Så det blev gips i några veckor.

Star såldes året därefter, eller om det var 2år efter? Och istället köpte vi Barraquda.

Barraquda, eller Quda som hon kallades var ett fuxsto, F-90, C-ponny. En riktig läromästare men även från henne fick jag åka i backen, ute på "terrängbanan".

Jag lärde mig mycket av henne, och hon är en stor bit av pusslet i min ridning. En dam jag saknar väldigt, väldigt mycket. Hon var speciell, mer än bara en ponny och jag minns dagen hon såldes, hur ont det gjorde att se trasporten rulla iväg med min älskade ponny. Men tyvärr växer man ur ponnyer..

Efter Quda köpte vi Shikira, min nuvarande ponny. D-ponny sto, F-97. Hon behöver jag nog inte skriva så mycket om, för det vet nog dom flesta som läser min blogg. (annars får ni skriva en kommentar och be mig berätta om henne.)

Sen i höstas köpte vi ännu en pålle, min oxå nuvarande "stora" häst. Carisma heter hon, och samma sak med henne. Vill ni veta mer om henne så skriv en kommentar.

Det var väl rätt mycket om mig, är det mer ni undrar så får ni helt enkelt fråga. :)