Josefin Strömberg

Som jag nämnt i någon blogglista på frågan "vad vill du bli i framtiden?" så har jag svarat polis, och jag ville verkligen bli det (just nu iaf), for real. Så prövade bara googla lite för att se om det var mycket svårt att komma in på polishögskolan, på samma gång fick jag se att det var omöjligt för mig. Inte för att jag inte skulle ha kunnat det pga. betyg, jag är en person som skulle kunna gå ut med MVG i allt om jag bara vill de nog mycket, jag har aldrig haft svårt för att lära mig något i skolan men var väl däremot inte världens flitigaste under högstadiet, men nog skötsam för jag har ju trots allt både förra året och i år kommit in på mina 1a handsval. Däremot stod det att en person med diabetes inte kunde bli polis pga. att risken för att bli låg under ett arbete. Och visst, det är ju iofs sant med tanke på vad för jobbuppdrag kan man få, men det kändes ändå lite surt när jag läste det men det var ju inte hela världen.

Så för skojs skull satt jag och klickade på yrken från A till Ö, men jag tror inte man på så kort tid kan fatta tycke för något och säga "det där vill jag bli!" Eller jo, men om man verkligen vill det eller egentligen bara tyckte det lät intressant/roligt är ju en helt annan sak. Jag vet att jag har sagt att jag vill bli frisör, bartender eller tatuerare också, men jag vet att en frisörutbildning på 1år neråt i landet kostade runt 125.000:- , att en bartender med 3,5års erfarenhet tjänar ca. 16.576:- och att en tatuerare (tro det eller ej) verkade tjäna mer än vad en frisör gör. En tatuerare med 7års erfarenhet tjänar ca. 26.000:- medans en frisör med 7års erfarenhet tjänar ca. 18.517:- , och 7483:- är ju ganska stor skillnad.

Men ska jag vara ärlig vet jag inte om jag skulle vilja jobba som tatuerare för alltid, hade vart roligare om man hade gjort det på sidan om ibland. Samma sak gällande bartender, fara utomlands och jobba som det ett tag (kanske tjänar mer i LA än i Sverige?) men tror inte det skulle gå så bra att leva på det i Sverige, 16.500:- är ju inte sådär jätte mycket. Och frisör då, tja.. kan tänka mig att det är rätt kul men dom tjänade ju inte heller jätte mycket. Nu låter jag som ngn som tror man blir serverad tusenlappar på silverfat i Sverige, men nej - så dum är jag inte. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag vill jobba som, är glad att jag inte behöver bestämma mig idag, inte imorgon och inte på ett år. Men att ha funderingar skadar väl knappast, men det verkar inte underlätta heller, snarare göra en ännu mer förvirrad.