Josefin Strömberg

Sitter i sängen med datorn i knäet med extra gott samvete, i stallet står båda hästarna motionerade. Tänkte överhuvudtaget inte rida Kira idag då jag hade så ont i huvudet innan jag käkat middag, skyller det helt och hållet på åskan som låg i luften! Men efter lite käk gick det över så tog ut Kira på ett dressyrpass på ca. 45min, fick inte ut så mycket av passet då hon var jätte (extremt*) pigg då hon vilat sen i Lördags då jag inte kunnat rida innan hon blivit skodd. Och jag tänkte inte på det när jag gjorde iordning henne så hon fick gå med dressyrsadel och ett rakt äppelbett, och det är sådana här dagar jag verkligen skulle behöva rida henne med hoppsadeln, martingal och pessoa för att kunna ha lite koll på henne och få ut lite av passet. Kan inte påstå att jag är speciellt nöjd över dressyrpasset, men kan man inte ta motgångar kan man inte heller ta medgångar. Får se det possitiva i det hela med att hon iaf fick komma ut och röra på sig och bli av med lite överskottsenergi.

Sen fick jag för mig att jag kunde dressyra med Carisma också, och så blev det. Tog ut henne på ett dressyrpass som var ca. 45min det med, travjobb på volt bestod hennes träning av. Även hon var pigg men på henne hade jag iaf satt på ett martingal så det underlättade lite. Hon kändes iaf fin och sammarbetsvillig efter lite travjobb och sökte sig lång låg i formen så då avslutade jag passet.

Så totalt 1½ timme uppe på hästryggen ger mig ganska gott samvete, både hästarna och jag har fått motion och det kändes i benen när jag red Kira att jag inte hade ridit på flera dagar, kändes som att alla mina benmuskler hade försvunnit, haha. Tackar dock mina magmuskler när jag red Kira och skulle galoppera henne, det märks att att alla 60 situps varje dag har gett något, för nu orkar jag sitta emot när hon blir stark och bara vill dra iväg när hon galoppjobbas.