Josefin Strömberg

Blev ett dressypass med Iris under kvällen, med dressyrsadel..
Red henne mest på en stor volt och gjorde lite tempoväxlingar, tänkte träna lite galoppjobb också men då blev hon som Star i ponnyakuten. Upp och ner, och när hon inte fick det så kunde man ju pröva att sticka. Men det går ju inte så bra när ryttaren inte blir minsta rädd och bara säger att pållen ska stanna och sen rygga. Visst, hon är piggare änn vanligt när hon får galoppera när hon inte gjort det på länge. Men idag bet hon bara tag i bettet och studdsade upp och ner, fnös och hoppade på stället eller så försökte hon sticka. Har kommit fram till att hon inte kan tycka om sin dressyrsadel, för det är bara när jag rider med den som hon på senaste tiden hållt på och dumma sig sådär. Så ska sluta använda den tillsvidare, får rida med hoppsadeln eller barbacka. Vi ska lika leta ny dressyrsadel åt henne då jag är för lång för min och behöver en dressyrsadel med större knästöd, för i hennes kieffer blir mina ben lite galet när dom är så långa så dom hamnar fel hur långa läder jag änn har.
Men tillbaks till dressyren, om jag bortser från galoppen var hon riktigt fin! :)
Nu ska jag se big brother ;) puss!



Ibland saknar jag Quda så otroligt mycket, speciellt när jag kommer ihåg hur fint hon började gå i slutet av tiden jag ägde henne. Hur lätt allt kändes, när Kira har sådana här dagar vill jag helst bara hoppa av och gå och grina, bara för att jag blir så less. Men jag antar att man får ta sådana här pass med, hur dåligt det än känns är det ju bara nyttigt att kunna ta både framgång och motgång..