Josefin Strömberg

Blir alltid lika glad när jag ser den här bilden, Kira är så söt och jag ser så liten ut, ändå är den bara sen -09.
Bilden är från sommarlovet, då jag mådde rent sagt förjävligt pga alla omställda insulindoser. Minns att jag inte ville rida, jag vågade inte sätta mig på en häst då det kändes som att marken gungade och och jag trodde jag skulle svimma, näst intill dö också. Haha, såhär i efterhand kan jag le lite åt det hela, även om jag ibland kan känna samma känsla idag men veta att den är helt ofarlig så är den lika obehaglig. Minns att jag absolut inte ville rida den där dagen, att mamma hade longerat Kira innan och mitt i allt bara "upp och hoppa, det går bra ska du se." jag grät för att jag var så rädd, mådde så dåligt och trodde verkligen jag skulle dö där jag satt. Kira gick jätte fint den korta stund jag åkte runt på henne, och när jag hoppade av är jag ganska säker att jag sa något i stil med "det var inte så farligt, men det var jätte hemskt och jag mådde jätte dåligt. Men jag dog ju i alla fall inte..". Men att undvika situationer som denn jag beskrev gör inte saken bättre, om man pinar sig igenom dom blir allting mycket lättare och rädslan minskar och man slutar vara rädd för känslan, tro mig jag vet. :)