Josefin Strömberg

Har suttit och letat bland tiotals sidor av hopphästar, i hopp om att hitta något som väcker min uppmärksamhet lite extra. Vad tittar jag egentligen på när jag letar den där "one in a million" hästen, faktiskt priset innan jag ens klickar upp annonsen. Storhästar är dyra, no doubt. De flesta kostar sådär 150.000:- och det känner jag mig inte så lockad på att lägga ut, för det är mycket, mycket pengar. Under vip träffen med Malin Baryard berättade hon att många som vill upp på toppen gör felet att leta efter dom där 150.000:- hästarna och tror i teorin att det är så man tar sig upp till toppen och plockar hem rosetter och segertäcken, vilket egentligen är fel. Många stirrar sig blind på stammen, tidigare meriter och den där dyra prislappen som många går efter och tror att det är den som avgör hur bra hästen är. Dom struntar i 45.000:- hästarna, för i deras ögon når dom aldrig toppen. Malin berättade att det handlade om att kunna hitta de dyra hästarna innan dom har ett högt pris, innan dom ligger på 150.000:- sträcket. För någon gång har även dom vart billigare, men sedan stigit i värde. Man måste våga chansa, våga vara annorlunda och hittar man en häst för 45.000:- man tror kan nå eliten så ska man slå till på den, för ingen kan garantera att den dyra hästen kommer ta dig längre än den billiga och lite mindre rutinerade hästen som bara behöver mer rutin och träning ute på banorna.

Det där är faktiskt sant, jag vet otroligt många som har hästar som kostar över 100.000:- men ändå hoppar runt på LB/LA banor. Det kan du få en frisk häst för 45.000:- att göra oxå om du som ryttare vet hur du plockar fram kapaciten och törs misslyckas för att lyckas. Det är pinsamt när ryttare har ponnyer för drygt hundratusen och ändå bara hoppar LB/LA klasser och inte ens kommer placerade. Det bevisar att det inte är hästen det är fel på, det är ryttaren som tror att kapaciten enbart sitter i hästens prislapp. Samma dressyrryttare som köper ponnyer som tävlat höga klasser och tror dom bara sätter sig på dom och fortsätter där tidigare ryttare slutade, ungefär. I början kanske det fungerar, tills ponnyn upptäcker att den inte alls behöver jobba lika hårt längre. Då kan vi börja prata om pinsamt, när det i början gick bra och sen går sämre ute på banorna, gällande både hoppning och dressyr. Hade du istället köpt den där ponnyn/hästen som var lite mindre rutinerad och utbildad hade du säkert fått möta mer än en sneblick, mer än en dum kommentar om att du aldrig kommer lyckas med den. Hade du köpt den dyra hade du bara fått höra att ni kommer lyckas, ni kommer gå långt. Ofta är det faktiskt tvärtom, att dom "billiga" hästarna tar sig längre för att ryttaren och hästen utvecklas tillsammans, ryttaren är medveten om att det krävs målmedveten träning för att nå sina mål. Sitter du på den dyra hästen och det går dåligt bryr sig alla och säger att det går bättre nästa gång, sitter du på den billigare ponnyn och det går dåligt kommer du fö höra skiten om och om igen för att dom tror att ni aldrig kommer lyckas. Skulle du däremot nå toppen med den dyra ponnyn är allt ponnyns förtjänst för att den kunde det redan innan du köpte den, då skulle folk säga att du har en duktig ponny. Skulle du nå toppen om du satt på den billigare ponnyn är det få av det som kastat skit på en tidigare som skulle våga komma fram och säga att vi blivit duktiga, det skulle ta emot för mycket för dom eftersom dom faktiskt haft fel om både ponnyn och ryttaren. Där skulle det vara bådas förtjänst att dom kommit långt.

Tycker man överlag ser rätt många ponnyryttare som över huvudtaget inte ens kan rida sina dyra ponnyer och ändå tävlar SM (säger absolut inte att alla inte kan det, men vissa), de slits i munnen och bankas med skänklar. Ligger man på den nivån ska man kunna rida fint, på vilken ponny man än sätter sig på - inte bara sin egna dyra ponny. Synd nog är ridsporten en sport man kan köpa sig framgång i ganska lätt, du behöver knappt kunna rida för att hoppa ett SM på ponny. Och jag vet att det är fler som håller med mig om denna sak, det har jag hört.

Så vad jag menar är alltså, det krävs ingen häst för flera hundratusen för att nå eliten, du måste bara hitta den innan den är värd så mycket. "De bästa hästarna går inte köpa om man inte är oljemiljonär. Föda upp en själv kan vara en enda chansen. Men då gäller det att våga vara annorlunda, för det är det unika som ger unika hästar." Jag värdesätter det Malin berättade, man ska lyssna på sig själv och våga vara annorlunda och ta chanser folk kanske inte tror du kommer lyckas med, det är så man vinner respekt i andras ögon.