Josefin Strömberg

Ni vet när folk ger dig en fråga de vill ha svar på direkt, något du enligt dom borde veta.
- Vad vill du bli?

Jag tror inte jag är som alla andra, för när någon frågar mig det svarar jag alltid "jag vet inte" eller att jag ska bli miljonär. Haha. Men det finns undantag, men jag svarar aldrig vad jag vill bli, jag svarar vad jag vill läsa på universitet. Egentligen vet jag ju vad jag vill. Jag vet vem jag vill vara, men inte vad jag vill bli. Även fast jag vill läsa psykologi med idrottsinriktning eller idrottsmedicin kan jag inte säga att jag vill jobba som psykolog. Jag kan bara inte. Lärare ber en se realistiskt på saker, frågar jämt och ständigt vad man vill bli och när man svarar "jag vet inte" då säger dom att man måste komma på det, att man inte ska tänka så negativt, att man ska skärpa till sig. Är det nu jag ska kasta in en ursäkt? "Förlåt för att jag inte vet vad jag vill bli, kan du dömma mig som person på det?"

Det där har jag hört mer än en gång av lärare, som dömmer en stenhårt som person för att man inte vet vad man vill bli. Dom ber en förklara varför man inte vet, sen skämtar dom om det och försöker få en att dra på munnen. No no, sånt fungerar inte på mig. Senast förra veckan frågade mig en lärare vad jag ville bli, jag svarade att jag inte visste och läraren bad mig förklara varför jag inte visste. Vadå, är det något de förväntar sig att jag vet? Sen försökte läraren skämta om det (vilket läraren för övrigt var kass på),  vilket är ett stort misstag att göra med mig om jag redan är på dåligt humör. Vilket syntes eftersom jag stått och diskuterat de hela kanske 10 minuter innan läraren slänger in en kommentar som är menad att ska få mig att dra på läpparna. Jag tror det syntes att jag var på dåligt humör, för det kom ganska fort ett "oj, jag försökte ju bara skoja till det." Förlåt, men hade du lyssnat på mig innan och inte dömt mig så hårt för att jag inte vet vad jag vill bli hade du förstått att det var fel tillfälle. Jag fick även höra att jag är kul att diskutera med eftersom jag kan stå stenhård och vägra ändra inställning till något, att jag är enormt envis ibland och att jag kommer ta mig långt på det. Jo tack, att jag är envis var ingen nyhet direkt. Sen frågade läraren om jag ser min envishet som en positiv eller negativ egenskap, spontant svarar jag "positiv, finns inget negativt i det." läraren höll inte med. Men, kan du använda den på rätt sätt är det en jävligt bra egenskap, tro mig, jag vet. Jag är aldrig envis på ett dumdristigt sätt, jag är envis så det är till min egen fördel. Ibland glömmer jag dock bort att jag är så fruktansvärt envis, många gånger stunder jag verkligen skulle behöva det.

Så vadå, du kan få höra vem jag vill vara men inte vad jag vill bli. Är inte det ännu svårare att komma på egentligen? Det är rätt kul hur endel dömmer folk efter utseendet, jag har fått höra det några gånger att man aldrig skulle kunna tro att jag skulle vilja bli proffs på att surfa. Blev ni också förvånade nu? Jag skulle kunna flytta utomlands för att satsa på det, om jag hade haft tid och pengar. Varför ska pengar ofta påverka vem man kan bli och inte kan bli? Sen kan jag på samma gång erkänna att jag är rätt skraj att bli hajmat. But after all, it would be awesome.

- På tal om att jag vill bli surfare, nu ska jag sova eller se Blue crush 2.