Josefin Strömberg

Svar: Milla eller Råttan som hon kallas till vardags heter egentligen Latisch Emilia och är en tibetansk terrier. Hon är född -03 och är av färgen golden med vita tecken enligt hennes papper men skulle inte kalla henne vit över huvudtaget då hon är mer golden och grå/svart.



Such Schak-ta´s Makhai (Millas pappa)



Shang Di´s Foibe (Millas mamma)



Cheerio Ace of Hearts (Millas farfar)



Norduch Schaka-ta´s Kymara (Millas farmor)

Hittade ingen bild på hennes morfar. Han heter iaf Kidhill´s El-Fantasy.



Such Tale´s of fantasy Eliza (Millas mormor)


Beskrivning om rasen:

En tibetansk terrier är en hund folk ofta kopplar ihop till en typisk "terrier hund" enligt dom som hör namnet. Ungefär "liten och ettrig". Det har inget släktskap med terrier hundar, varför dom heter tibetansk terrier kommer egentligen från att engelsmännen tyckte det var ett passande namn till dom. Rasen kommer ursprungligen från Storbrittannien och dom påminner väldigt mycket om en mindre old english sheepdog utseendemässigt.

Dom är väldigt livliga, alert, intelligent och modig. Ska jag ta Milla som exempel så älskar hon att följa med ut och hitta på saker men hon är lika glad om hon får ligga i soffan. För den delen ligger hon brevid mig i sängen just nu :)
En handhund är mellan 36-41cm höga och en tik något lägre.

Dom har inte päls, dom har hår och hårar därför inte ner överallt utan det blir små tussar. Dom behöver borstas väldigt ofta och det är inte något man gör på 5 minuter om man nu trodde det. Så har man inte tid att lägga ner flera timmar i veckan på borstning är det nog ingen hund man bör skaffa, om man nu inte gör som endel som har dom klippta (vilket Milla är) så att dom är mer lätt borstade och när dom inte ställs ut spelar det ingen roll. Dom är faktiskt mycket sötare när dom är klippt.

Det sägs att en Tibetansk terriers personlighet är 1/3 hund, 1/3 katt och 1/3 människa och jag måste nog nästan hålla med, iaf om jag ska tala för Milla. För hon beter sig nog ibland precis som en katt gör, hon är galet duktig på att hoppa och hoppar utan problem upp på snövallar på vintern som är 1 meter höga, och hon är 35cm. Hon hoppar över ryggstödet på soffan och ner på golvet och tvärtom så hon hoppar från golvet över ryggstödet och in i soffan utan minsta problem. Hon skäller nästan aldrig, vill hon något låter det som att hon jamar, haha. Får hon inte som hon vill "slåss" hon med tassarna och skrattar man åt henne blir hon bara vildare. Hon älskar att sitta på balkongen (den är inglasad) på en av stolarna och titta ner ut på gatan på folk som går förbi och bilar som åker förbi på vägen. Hon hatar rå potatis, älskar sådant där påskskumm godis som ser ut som harar i rosa, grönt och vitt. Hon är alltså... väldigt speciell.

Det är faktiskt jag som hittade hennes annons när vi letade hund, hon låg i en svart skinnsoffa på bilden och såg allmänt söt och divig ut. Vi tänkte egentligen köpa en bichon frise som hette Ludde men han hade nå problem med ögonen så dom var tyvärr tvungen att ta bort han. Sen hade min syster och mamma tänkt köpa en hund åt mig fick jag veta på julafton -06 men när vi fick svar hade den redan hunnit bli såld, tyvärr. Men då hittade jag Millas annons bara sådär och när vi åkte och titta på henne blev jag stört kär, det var hon eller ingen. Jag är riktigt glad att valet blev Milla, för både jag (ink. mamma och syster) och Milla trivs med varandra. Milla är en riktigt speciell hund, hon sover alltid med mig om jag inte har sovsällskap. Har hon somnat i sin låda och jag glömt hämta henne på kvällen (hon är som ett litet barn, får gå och hämta henne på kvällen där hon somnar. Så ligger hon i min famn sovandes till jag lämnar av henne i sängen.) så kommer hon baki min dörr när hon vaknar och skrapar med tassen på dörren och morrar tills jag öppnar åt henne. Får jag lågt blodsocker följer hon alltid med mig när jag ska äta, hon sitter brevid mig tills jag ätit klart och brukar sitta där en stund tills jag börjar må bättre igen. Vet inte om hon känner av om jag får lågt blodsocker, men skulle nästan tro det eftersom hon alltid följer med och vaktar mig. För normalt när någon äter brukar hon tigga mat, det gör hon aldrig de gånger jag har lågt blodsocker (för den som missar har jag diabetes.) Jag älskar henne, hon är världens finaste! <3