Josefin Strömberg

Som alla redan räknat ut heter jag Josefin Strömberg, Emma i mellannamn för den som undrade (som min lillasyster heter i förnamn för övrigt, halvsyster.) Jag är född i April -94 (27:e), jag är 174cm lång, smal (drar xxs/xs på tröjor/jackor) och 25/34" på jeans.) Jag har bruna ögon och blont hår, vilket faktiskt är min egen hårfärg men jag har prövat det mesta.

Som person är jag väldigt lätt att ha att göra med om jag inte har en väldigt bra anledning till att inte gilla dig. Jag dömmer aldrig folk efter andras uppfattning utan skaffar mig en egen. Jag är spontan och föredrar impulsidér. Skulle jag beskriva mig med tre ord är det ärlig, snäll och bra humor. Jag kan vara väldigt envis (rätt sällan dock och aldrig i fel syfte) vilket jag ser som en possitiv egenskap som man kan dra nytta av om man har mål man vill nå. Folk som känner både mamma och pappa säger att jag är mest lik mamma både utseendemässigt och personlighet medans min äldre syster är mer lik pappa på båda sätten.

Som ni också vet äger jag en häst, en import från Danmark. Jag har ridit i över 11 års tid så jag har hållt på ett bra tag, haft egna ponnyer sedan jag var 7 eller 8 år, minns inte riktigt. Ridit dagligen för utbildad instruktör då mamma är utbildad. Hon har även tävlat en hel del förr i tiden och har haft/har en drös blå/gula rosetter (haha, jag och min syster lekte nämligen med dom när vi var små så dom blev lite misshandlade, haha.) Jag har även en hund, en tibetansk terrier med oändligt lång stamtavla. Latisch Emilia heter hon men kallas för Milla och/eller Råttan. Hennes föräldrar är kända, speciellt hennes pappa.



Utöver att spendera tid på hästryggen och i stallet med ridkläder (haha) så har jag i höstas blivit erbjuden modellkontrakt i Tyskland som jag tackade nej åt då det inte kändes rätt att flytta iväg till Tyskland som 17 åring, ge upp skolan och inte veta vad man riktigt gett sig in på. Tiden kändes helt enkelt inte rätt. Jag har även blivit kallad för slutcasting inför World Championship of Performing Arts som hålls av Acess to Hollywood. En modelltävling där finalen går i Hollywood. Jag skickade mest in en ansökan och bilder för skojs skull och hade inga förväntningar heller för den delen. Det är alltså inte bara en, inte två utan fler som jobbar inom modellagentur som ser potential i mig, måste erkänna att det känns rätt smickrande.



Efter jag gått ut gymnasiet vill jag läsa på universitet i Umeå. Mer rätt idrottsvetenskapliga programmet inriktning idrottsmedicin och coaching eller psykologprogrammet inriktning idrott. Sen skulle jag någon dag vilja jobba som polis, även om det är riktigt, riktigt svårt att komma in på utbildningen. Jag har visserligen stora framtidsdrömmar, men står förvisso med båda fötterna på jorden. Om jag tänker tillbaks på då jag började blogga t.ex, hösten 2008 och tänker hur långt jag faktiskt jobbat mig upp helt själv, känns det rätt stort. Idag blir jag sponsrad av företag, får mail om sponsoruppdrag, samarbeten med stora företag etc. som vill se min blogg klättra på topplistorna. Det är riktigt ballt när jag tänker efter, för det var aldrig anledningen till varför jag började blogga från första början. Bara det senaste jag är sponsrad med är en väska värd 1249:-, det är rätt mycket pengar för "bara en väska" (i alla fall i mina ögon) Jag är otroligt tacksam och älskar de företag som ser potential i mig, är villiga att hjälpa mig att utveckla mina drömmar. Det är ballt, riktigt ballt!