Josefin Strömberg

Imorgon efter jag vart till Sunderbyn har jag en lektion efter lunch på skolan, ska även försöka få tag i syv:en så jag kan prata med henne om hur man gör för att söka gymnasie i Umeå och allt som hör det till. Är helt 110% säker på att jag kommer få höra något i stil med "jaa, det var ju tråkigt att du inte vill gå skola här, vi som har så bra lärare etc. Du är ju så duktig på att teckna/måla, är du verkligen helt säker?" Om så inte av syv:en men säkert av någon av mina två mentorer. Jag avskyr det där "du är ju så duktig... är du verkligen helt säker?" om jag hade tyckt det var kul, om jag hade trott att det gav mig något i framtiden hade jag väl inte ens tänkt tankarna? Så ja, jag är helt säker.

Överlag, när vi blivit frågade spontant ibland på estetlektionerna om vi tycker det är kul att gå estet har jag svarat "nej, inte speciellt." helt rakt och ärligt, för jag tycker inte det. Då får man oftast ett skratt tillbaks och "jaha, varför tycker du inte det?" Ursäkta, är det nu jag ska beklaga mig framför dig med den snällaste ursäkt jag kan hitta till varför jag inte tycker det är kul att kladda färg på ett papper? Vad ger det mig liksom? Visst, det är världens slöaste lektioner och ibland känns det som att gå på dagis, jag är inte den enda estet som sagt att det är som att gå på dagis, tål ju att tilläggas. Jag vill inte bli konstnär, jag vill inte bli bildlärare. Just estet ämnerna ger mig absolut ingenting positivt, för jag tycker dom är skittråkiga.

Det är inte din åsikt om vad du tror jag kan åstadkomma som jag lyssnar på när jag fattar beslut, det är inte din åsikt om vad du tror jag skulle kunna och inte kunna som påverkar mitt beslut. Det som påverkar mitt beslut, det är vad jag själv känner att jag vill. Vill jag inte kladda färg på ett papper i fortsättningen så är det inte ditt val, det är mitt eget val. Jag är inte rädd för att gå skola längre än nödvändigt, inte om jag får gå/läsa om något jag tycker är kul och intressant. Jag trodde det skulle vara kul att gå estet, när jag gick 9an hade hag mvg på alla bilduppgifter och det var kul. Det här är verkligen inte samma sak, inte på långa vägar. Jag går hellre skola fler år, och för ut något av det och kan tycka att jag går en bra linje, som ger mig något och som jag tycker är kul att gå. Än att gå något där jag varje morgon vill dra täcker över huvudet, näst intill suckar när jag går in genom skolans dörrar, tycker hela estetlektionen är tråkig och räknar minuter tills jag får gå därifrån. Det är inte så det ska vara, då är man inte på rätt linje.

Jag satt och kollade olika gymnasier i Umeå igår och det är därför jag behöver prata med syv:en, jag har övervägt det så otroligt, otroligt, otroligt många gånger och redan sen jag gick 9an och sökte gymnasie kom jag in på en annan ort än i hemkommunen, i Piteå rättare sagt. Jag var för feg för att flytta. Förra året när jag sökte kom jag in i Umeå, but still, jag var för feg för att flytta. Och det går inte en vecka utan att jag ångrar mig att jag inte flyttat till Umeå, "never let the fear of striking out, keep you from playing the game." Jag tänker inte vara feg längre, brukar man inte säga tredje gången gillt? Jag vet ju att jag vill flytta till Umeå, det är ju rätt uppenbart för både mig själv och för er läsare att ni vet att jag vill. Igårkväll fick jag ett sms där en del ur det stod "för du har inte flyttat hit kanske, that's way :)" Jag kände bara "snälla.. ge mig en lägenhet i Umeå på direkten."

Jag är inte den som inte törs stå för vad jag tycker, speciellt inte när det kommer till skolsammanhang. Vet jag vad jag vill, så vet jag verkligen vad jag vill. Kan bli intressant imorgon, höra syv:ens och mentorernas reaktion när jag talar om att jag tänker söka gymnasie i Umeå och kommer få förklara mig till varför jag gör det. Men, det är inte dom som ska välja min framtid, deras åsikter spelar mig ingen roll. Jag vill bo i Umeå, jag vill plugga i Umeå - och så är det bara, no doubt.