Josefin Strömberg

"You know my name, not my story. You know what I've done, not what I've been through."

Jag låter fingrarna glida över tangentbordet, ser hur fingrarna knapprat in weheartit.com och bläddrar, byter sidor och studerar bilderna grundligt innan jag kommer på mig själv med att sitta och titta på en bild, länge, länge. Genom dom rosa skullcandy lurarna som sitter på mitt huvud spelas Train - To be loved, jag är kär, kär i låten, den säger så lite men ändå så otroligt mycket. Men det var inte vad jag skrev i sökrutan eller vilken låt jag lyssnar på som jag ville berätta, det var bara en del av det jag tänker skriva.

-

Har du någonsin ställt dig själv frågan, eller kanske bara börjat fundera på om du bryr dig om vad andra tycker om dig? Om du är stenhård, känslokall eller känslosam? Jag kan inte svara på vilket ord som passar in på dig, men jag kan svara på vilket ord som passar in på mig. Folk överlag har ofta stora förväntningar på en, du ska kunna ramas in i det där som kallas balanserad, perfekt, duktig, skötsam och så vidare. Jo tack, att vi bor i mellanmjölkslandet där folk tycks ha en förmåga att leva för mycket på andras regler istället för att skriva sina egna vet jag mycket väl. Det kanske är det ordet som stämmer in på mig, annorlunda. Det har jag hört mer än en gång, jag är inte som alla andra. "Du känns speciell." Minns fortfarande gången jag klickade upp ett sms från han för flera veckor sedan där det stod precis så, och jag kunde inte dra mer på läpparna. Och speciell måste ha vart en positiv sak, för idag är han min, jag är hans.