collect moments, not things
Det är på gränsen till att jag får tårar i ögonen när jag skriver det här, då handlar det givetvis om min fina Kira.
-
Satt och kollade på hästnet på sadlar egentligen, innan jag klickade mig vidare så jag hamnade på säljes - hela Sverige - Dressyr - Storhästar. Ja just ja, då var det ju det där ordet som får klumpen i halsen att växa, storhäst..
Jag kan inte ljuga, inte ens för mig själv, jag skulle inte säga nej åt en storhäst. Men att måsta göra vad som krävs för att få den får det hela att kännas betydligt mindre lockande. Jag vill inte sälja Kira och byta ut henne mot någon annan, någon större och yngre. Tycker ordet "byta ut" låter hemskt nog.
-
Kira är maxad D-ponny, eller just över, jag är 174cm lång. Kira är 15 år, jag fyller 18. I Söndags när jag var i stallet på morgonen och såg hennes namnskylt och reflekterade över siffrorna på den och började tänka på hur gammal hon blivit sa jag åt min syster med andan i halsen som stor en bit bort "Kira har ju blivit gammal!" Hon var 10 när jag fick hem henne, och då kan ni alltså räkna ut henne att den 13:e har jag haft henne i 4,5 år, det är jätte lång tid. Jag har aldrig haft samma ponny så länge. Så att bara "byta ut" henne mot något annat känns jätte dumt, jätte elakt. Jag är inte för stor att rida henne, och absolut inte för tung för henne. Hon bär upp mig bra. But still, så vill jag ha en större, yngre häst..
-
-
Jag skulle vilja ha en storhäst med kapacitet och gång för att bli en fin dressyrhäst så småning om, tidsnog komma ut på tävlingsbanorna. Allt det har Kira, och att hon skulle gå som storhäst är inget problem för hon har sådan gång och kroppsbyggnad så hon påminner mer om en storhäst än en ponny. Vi skulle kunna tävla bland stora hästar utan bekymmer med rädsla för gång och kapacitet, hon är grym min fina skimmel - no doubt.
-
Så, igår satt jag i soffan med mamma och pratade "häst", jag sa till och med "Kira ska få gå som storhäst om jag vill tävla, jag vill ha kvar henne!" Och jag menade det verkligen, jag vill ha kvar henne. Men hur sugen jag än är på att ha en storhäst, nätt och ca. 170cm hög så kommer alltid Kira komma först. Hon är inget jag bara byter bort, det är hon alldeles för speciell för. Vi har jobbat från botten och upp, och bara vetskapen om hur långt vi redan tagit oss gör mig bara mer sugen att ta reda på hur mycket vi kan utvecklas tillsammans med rätt tränings möjligheter. Just nu behöver hon sättas igång igen, jobba och få tillbaks lite muskler då hon har haft en rätt lång violoperiod. Men det gör mig inget, för jag känner henne så pass bra så jag vet att hon är värd all tid och arbete. Har man kunnat ta.. vad ska vi kalla de? Elaka? kommentarer redan sedan första dagen jag fick henne och hon klev ur transporten och 4,5 år senare har kvar samma ponny och skiter fullständigt i andras åsikter, man kan inte vara alla till lags och det finns alltid någon som kommer bry sig. Tror ni man bryr sig om vad andra tycker och tänker då? Nej, precis - dom får tycka precis vad dom vill. Har man hittat en häst man passar ihop med hör man inte de elaka kommentarerna, det är så långt ifrån en så allt det positiva överröstar det negativa. Kira ska inte bytas bort mot någon större, yngre häst. Ingen kommer någonsin kunna jämföras med henne, för hon är verkligen one in a million.
-
Nu ska jag åka till stallet, peace!
-
Satt och kollade på hästnet på sadlar egentligen, innan jag klickade mig vidare så jag hamnade på säljes - hela Sverige - Dressyr - Storhästar. Ja just ja, då var det ju det där ordet som får klumpen i halsen att växa, storhäst..
Jag kan inte ljuga, inte ens för mig själv, jag skulle inte säga nej åt en storhäst. Men att måsta göra vad som krävs för att få den får det hela att kännas betydligt mindre lockande. Jag vill inte sälja Kira och byta ut henne mot någon annan, någon större och yngre. Tycker ordet "byta ut" låter hemskt nog.
-
Kira är maxad D-ponny, eller just över, jag är 174cm lång. Kira är 15 år, jag fyller 18. I Söndags när jag var i stallet på morgonen och såg hennes namnskylt och reflekterade över siffrorna på den och började tänka på hur gammal hon blivit sa jag åt min syster med andan i halsen som stor en bit bort "Kira har ju blivit gammal!" Hon var 10 när jag fick hem henne, och då kan ni alltså räkna ut henne att den 13:e har jag haft henne i 4,5 år, det är jätte lång tid. Jag har aldrig haft samma ponny så länge. Så att bara "byta ut" henne mot något annat känns jätte dumt, jätte elakt. Jag är inte för stor att rida henne, och absolut inte för tung för henne. Hon bär upp mig bra. But still, så vill jag ha en större, yngre häst..
-
-
Jag skulle vilja ha en storhäst med kapacitet och gång för att bli en fin dressyrhäst så småning om, tidsnog komma ut på tävlingsbanorna. Allt det har Kira, och att hon skulle gå som storhäst är inget problem för hon har sådan gång och kroppsbyggnad så hon påminner mer om en storhäst än en ponny. Vi skulle kunna tävla bland stora hästar utan bekymmer med rädsla för gång och kapacitet, hon är grym min fina skimmel - no doubt.
-
Så, igår satt jag i soffan med mamma och pratade "häst", jag sa till och med "Kira ska få gå som storhäst om jag vill tävla, jag vill ha kvar henne!" Och jag menade det verkligen, jag vill ha kvar henne. Men hur sugen jag än är på att ha en storhäst, nätt och ca. 170cm hög så kommer alltid Kira komma först. Hon är inget jag bara byter bort, det är hon alldeles för speciell för. Vi har jobbat från botten och upp, och bara vetskapen om hur långt vi redan tagit oss gör mig bara mer sugen att ta reda på hur mycket vi kan utvecklas tillsammans med rätt tränings möjligheter. Just nu behöver hon sättas igång igen, jobba och få tillbaks lite muskler då hon har haft en rätt lång violoperiod. Men det gör mig inget, för jag känner henne så pass bra så jag vet att hon är värd all tid och arbete. Har man kunnat ta.. vad ska vi kalla de? Elaka? kommentarer redan sedan första dagen jag fick henne och hon klev ur transporten och 4,5 år senare har kvar samma ponny och skiter fullständigt i andras åsikter, man kan inte vara alla till lags och det finns alltid någon som kommer bry sig. Tror ni man bryr sig om vad andra tycker och tänker då? Nej, precis - dom får tycka precis vad dom vill. Har man hittat en häst man passar ihop med hör man inte de elaka kommentarerna, det är så långt ifrån en så allt det positiva överröstar det negativa. Kira ska inte bytas bort mot någon större, yngre häst. Ingen kommer någonsin kunna jämföras med henne, för hon är verkligen one in a million.
-
Nu ska jag åka till stallet, peace!
Kommentarer
Trackback