I’m through with doubt, There’s nothing left for me to figure out
Tidigare eftermiddag när jag och mamma var i stallet och badade Kira och jag sen stod i hennes box och hon stod med huvudet över axeln på mig sa jag -"När jag kommer hem tänker jag ha bort hennes annons." Said and done, annonsen på hastnet är bortplockad, jag kommer inte behöva kolla mailen med ångest dagligen, jag kommer inte längre behöva svara "Tyvärr, jag säljer henne inte som tävlingsponny inom hoppning" till x antal intresserade. För är det någon som ska lotsa henne runt hoppbanorna bland storhästar så är det jag, ingen annan.
Kira är en på miljoner, jag tror inte det kan existera en häst som skulle passa mig bättre än vad hon gör. Jag har gett upp jobb, flytt och nöjen för hennes skull, och jag skulle aldrig ångra mig. Folk säger att det "bara är en häst" och att man inte kan låsa sig för den, att man kan skaffa en ny sen någon gång. Tja, det kanske nu är möjligt, men jag vill inte ha någon annan än Kira. Folk frågar mig om jag inte har ambitioner, och jo, men inga så viktiga så jag skulle välja bort Kira för dom. Never.
Jag har ägt Kira i över 5 år. Och om inte vi hade passat, tror ni att jag skulle haft henne så länge då? Min C-ponny hade jag i lite mindre än två år, jag växte ur henne. Och ja, det var jobbigt att sälja henne trots att jag redan hade Kira när Quda for. Jag kan inte hitta fel på min häst hur mycket jag än letar, för i mina ögon, så har hon inga. Vi drar jämt upp, och Kira är en jäkligt speciell ponny. När jag red för någon dag sen och hade ett hinder ute på ridbanan såg verkligen Madde hur speciell hon kan vara, och ändå kan jag rida henne, och vet hur jag ska rida henne. Hon bokstavligt talat hoppade mer i luften innan hindret blandat med att springa i sidleds. En dag var koner ponny ätande monster, hon gick inte i närheten av dom, hon kastade sig åt sidan, tvärvände och sprang iväg. Det kan mamma intyga om. Mamma fick leda mig genom konerna och knappt då skulle Kira gå genom dom. Sen kunde hon minnsan galoppera mellan dom, utan trams. En dag skulle hon inte kliva över en upphöjd cavaletti, det slutade med att jag låg på backen, innan vi sen kunde skutta över den utan problem. Hon äter inte runda knäckebröd, hon är rädd för dom. Hon dricker inte ur en vattenhink om det står två brevid varandra.. det är bara ett utplock av speciella saker med henne.
Jag gillar min speciella, knasiga ponny. Mer än vad ni säkert kan förstå. Jag skulle ångrat mig om jag sålde henne, oerhört mycket. Så därför, gav jag upp funderingarna om en storhäst. Jag vill ska behålla min Kira, helt enkelt för att jag tycker om henne så oerhört mycket.
Kommentarer
Trackback