Josefin Strömberg

 

Något jag förvånas över gång, på gång på gång är varför det alltid finns folk som ska lägga sig i ens framtidsdrömmar, beslut och vad man offrar för att försöka nå sina drömmar. Jag menar, vem är dom att dömma? Om jag vill flytta till L.A och jobba som bartender, så är det ju hur som helst inget som påverkar dom. Så varför ens komma med korkade, anonyma kommentarer? Vad tror ni att ni åstadkommer med att säga att jag tror att livet är en rosa bubbla etc etc? Det enda jag tänker när jag läser sådana kommentarer är hur synd jag egentligen tycker om dom som skrev dom. Mig går det ingn nöd på, jag klarar mig. Men sådana personer verkar ju sakna gnistan att nå sina egna drömmar om dom kan slösa tid på att kasta skit på andras drömmar. Right.

 

När jag säger att Kalix är för litet för mig räknar jag inte hur stor orten är på millimetern. Jag ser storheten i staden och väger det med andra ställen att bo på, nackdelar och fördelar, you know. Jag älskar att folk i min omgivning aldrig skulle säga att "säga att Kalix är för litet låter ju bara töntigt." För i ärlighetensnamn, säg mig ett riktigt bra skäl till att stanna kvar här? Just ja, det existerar inga. Vilket jag kommit underfund med för länge sedan. Min mamma och min låtsasmamma Anna är två personer jag verkligen älskar att bolla framtidsdrömmar med, eftersom båda förstår vad jag menar och inte tittar snett på mig för att jag vill söder ut. Dom förstår, till skillnad från vissa av er "anonyma" bloggläsare som tror att det existerar sådana starka anledingar till att bo kvar här. Kalix är inte nog stort för mig, and that's just how it is. Det jag vill kunna åstadkomma kan jag inte göra i Kalix, det är omöjligt. Jag jobbar x antal timmar på dagarna och tjänar mina egna pengar, pengar jag gör vad jag vill med. Lägger ut på en bartenderutbildning för 15.000:-, flyttar till en helt ny kommun och skaffar saker till en lägenhet eller något helt annat jag vill lägga dom på. Det kommer aldrig någon bestämma åt mig länge, för jag är 18, jag gör vad jag vill, när jag vill, om jag vill.

 

 

Jag förstår verkligen inte vad personer som kommenterar skit tror de ska åstakomma på en sådan som mig. Jag tycker synd om personer som faktiskt tar åt sig av elaka kommentarer medans en del av oss andra inte ens låter det träffa oss känslomässigt utan bara studerar kommentarern och går vidare. Är man 18 år och kommer med.. vad ska jag döpa de till? Osäkra, dryga kommentarer (!) kanske man ska ifrågasätta sig själv vart skon klämmer på sig själv. Det finns alltid en baktanke, och hade inte jag något du är avundsjuk på hade du aldrig lagt ner tid på att kommentera heller. "Om folk pratar bakom ryggen på dig är det rätt uppenbart att ditt liv är mer intressant än vad deras är." Ni kommer aldrig få mig att ändra mina drömmar för att ni inte gillar dom, jag behöver inte era åsikter.

 

 

Så seriöst, sluta upp med era dumheter när det gäller sådana kommentarer. Jag har förstått att vissa av er inte tror på dom, medans andra blir imponerande för att jag törs bryta typiska Svensson normer och gå mina egna vägar. I shall either find a way or make one. En som är nog stor att rymma mina drömmar, men nog liten att stänga ute all bullshit. Så allvarligt talat, väx för helvete upp och börja bete er som att ni faktiskt är över 18 år eftersom jag vet vem vissa av er är. Drömmar är individuella, så era åsikter tas inte med i mina beräkningar när jag ser på mina framtidsdrömmar.

 

 

Nu ska jag kolla lägenheter på en annan ort (en större ort, som inte är för liten för mig!) studera min lönespecifikation som kom i brevlådan idag och känna mig jävligt stolt för att jag tjänar mina egna pengar och kan klassas som vuxen. Till skillnad från andra, som åldersmässigt till och med är äldre än mig. Vill Ni veta en kul sak. Jag drar sällan jämt upp med folk i min egen ålder för att jag tycker de flesta är omogna. Folk under 20 har jag jäkligt svårt för överlag. Mycket troligt av den anledning mamma säger "du är äldre i huvudet än vad många 18-åringar är." Och det är sant, och det är jag stolt och glad över. För om man tänker logiskt, hur många 18-åringar från Norr har blivit erbjuden modellkontrakt i Tyskland, blivit kallad till slutcasting för en modelltävling i Hollywood, har sponsorer, tjänar på att ha en blogg, fick jobb som 17-åring (ja, egentligen fick jag det som 17-åring men han fylla 18 innan utbildningen började), får modellförfrågningar från stora sportföretag etc. Jag kanske lever i en rosa bubbla, vad vet jag? Men, hit har jag tagit mig själv. Så ja, det är inte konstigt om jag inte tänker och prioriterar som andra 18-åringar gör. Dom flesta går skola, jag har klarat mig rätt bra utan den. Men bara för att det är kul att provocera en viss procent av er har jag inte talat om det än, men till hösten kanske jag ska läsa ekonomi/juridik eller naturvetenskap. Men inte i Kalix, no way. I så fall kommer min skola vara lååååååångt söderut. Men jag, jag kan bo lika väl i Luleå som L.A och plugga på den skolan ;) My goals are high, what are yours?