Josefin Strömberg

 

Med ett huvud som var trött när jag slutade jobbet la jag dressyrträningen åt sidan, hade inte orkat rida så bra som jag tänkt mig att göra. Och då hade jag bara blivit frustrerad, så det kändes klokast att låta bli. Nu är jag i alla fall hemma, ska snart käka, poppa popcorn och se någon film innan jag dejtar kuddarna. Jobbar som sagt helg i helgen. Och gånger det känns lite extra tungt får man väl tänka att cash is king, för det är det, utan tvekan. Jag vill att min lön ska rulla in, för jag vill veta hur jag kommer hantera mina egna pengar. Jag är så förbannat snål så tror på det mormor alltid sagt, "du skulle inte ha nå problem att flytta hemifrån och sköta allt själv, inte med ditt sätt att tänka och hantera pengar." Fick förresten just ett sms från ett nummer jag inte kände igen, men det var bara att dra på läpparna och le! "Hej Josefin, jag har försökt ringa dig. Jag såg att du sökte jobb och har ett ledigt  jobb som hästskötare i Värmland. Hör av dig om intresse finns."

 

Sådana här gånger uppskattar jag verkligen att jag törs gå min egen väg, strunta i vad andra tycker och tänker. Jag får ibland påminna mig själv att jag faktiskt står rätt stadigt på benen och har en attityd som levererar. Jag menar, jag fick jobb direkt efter jag fyllde 18 (jag var 17 när jag var på arbetsintervju), jag tjänar mina egna pengar, jag blir sponsrad av stora företag för att jag bloggar och min blogg levererar, jag får jobb erbjudanden från höger och vänster i Sverige lika väl som utomlands, jag har blivit erbjuden modellkontrakt i Tyskland, jag har blivit kalls till slutcastning av Acess to Hollywood, jag har fått erbjudanden om ev. framtida modelljobb för sportföretag. Och ni säger att jag saknar verklighetsuppfattning? Jag kanske lever i en rosa bubbla, vad vet jag? Men den rosa bubblan är i så fall jävligt grym för en 18-åring. Hur många drömmer inte om modellkontrakt medans jag tackar nej åt ett i Tyskland? Hur många vill inte bli sponsrade?

 

Det här är inget jag fått serverat på silverfat, vilket många tycks tro. Till en del kanske, men långt ifrån allt. Mitt utseende må ha gett mig modellförfrågningar, men där är personligheten också jäkligt grundläggande, mer än vad folk säkert tror. Så som jag skrev, ibland får jag påminna mig själv om hur långt min personlighet har tagit mig. Det är rätt logiskt att jag inte ser nå hinder i att bli bartener tids nog, jag menar, jag har ju lyckats med allt detta hitills? Haven't I?

 

Nu ska jag stänga igen dumburken, äta och krypa ner under täcket och se film och käka popcorn (visste ni förresten att jag i princip aldrig äter godis för att jag tycker det är äckligt?) och sen sova. Jobb imorgon som sagt. Jag är inte de minsta avis på de som är ute och festar ikväll, inte med tanke på hur de kommer må imorgon ;)