Är det tufft att vara anonym?
"Alltså helt ärligt, din hästs hals ser ju för jävlig ut. Världens underhals och inga muskler alls. Herregud, du har ju haft henne i flera år, så nog borde du ju veta hur man jobbar en häst rätt. Du är så jäkla pinsam. Hur blev det med alla tävlingar du skulle vara med på? Kom nu ut ur din lilla bubbla. Far på krf och hoppträna eller något bså du kommer någonstans under din ponnytid. Tycker det är synd att du skriver på bloggen att du har så stora mål och sen blir det bara pinsamt när du fortsätter sitta och rida i kennings paddock och inte ens är nära att nå dina mål. Men du förstår nog inte själv hur det låter, tror jag. Vad är det för ide att ta på hästen jättefin utrustning och sen bara sitta och rida hemma? Kom igen nu, det finns mycket hjälp att få. Förresten så kan du ju visa oss en film på här du rider dressyr?!"
Jag brukar normalt inte ödsla tid på att svara på sådana här barnsliga kommentarer, så extremt fegt att vara "anonym" även om det nu inte går så bra. Törs du inte stå för vad du säger?
Jag kan göra svaret kort, jag har helt enkelt inga större ambitioner för att tävla. Om du har det så är det ju upp till dig. Jag tar på henne fin utrustning för att jag vill, för att jag tycker det är roligt att köpa häst/ryttarutrustning. Som bloggare med en statistik med drygt 80 unika besökare varje dag och 130 sidvisningar och får kommentarer titt som tätt med "vad fin ponny du har!" osv, skulle det bara vara konstigt om jag aldrig fick en enda negativ kommentar. Sådana här kommentarer rinner av mig som vatten, jag kan helt enkelt ta dom med ett leende på läpparna. Men varsågod, om det här gör dig mer självsäker och får dig att må bra. Skriv du, dina kommentarer gör bara att min blogg växer ännu mer - så tack! :D
