Josefin Strömberg

Blev att Kira fick vila idag då det regnade ute och jag hade verkligen ingen motivation till att gå ut och rida i regnet. Och Kira kunde gott få en vilodag, om inte annat för att hon var så fin igr :)
Jag brukar faktiskt rida Fredagkvällar (och lördagkvällar) och det här är nog första fredagen på länge jag inte är i stallet efter kl 18.
Var iaf och mockade, fyllde hö och allt det vanliga innan intaget så allt var fixat då hon skulle in.
Just nu sitter jag och kollar på gammla bilder på ponnyer jag ägt, shit vilka minnen man får upp i huvudet!
Helt galet hur mycket man kan sakna en häst, och i mitt fall blir det två.
Skulle egentligen kunna bli tre men shettisen jag hade på foder minns jag knappt för jag var ganska liten då jag hade henne.
Jag har iaf hunnit med att ha både, a,b,c och d-ponny.
Kan berätta lite kort om varje ponny.

Sindy O - var ett shettis sto jag hade på foder under en vinter, 01/02 kanske?
Hon var iaf en väldigt envis krabat som till mestadels tyckte jag skulle sitta på backen och inte på henne så när hon inte kunde kasta av mig la hon sig ner och försökte rulla av mig.
Dock var ponnyn det sötaste man kunde hitta så jag förlät alla sådana gånger rätt fort ;)
Idag är Sindy medverkande ponny i en liten ridskola inte många meter ifrån där jag bor så jag kan jätte lätt gå och hälsa på henne.
Här hittar du ridskolan: http://shettis.nu







Starbell - Starbell, även kallad Star var min första egna ponny.
En b-ponny med världens mest udda korsning, nämligen shettis och halvblod!
E: Stardust U: Mirabell , Starbell hade även den legendariska hopphästen Flyinge Imperator i stammen, den Peter Eriksson tävlat OS på.
Star var gammal redan då jag fick han men skulle ju endast användas som ponny att lära mig rida på, och den motionen tog han ingen skada av.
Han vad född -82 och jag ägde han nog från vintern 01/02 (fick han i Februari 02) så han var väl 20år då jag fick han.
Lik en nallebjörn var gammel farbror inte den mest generösa ponnyn man kunde ha.
Han mosade mig i dörrar, väggar och vette allt den ponnyn gjorde.
Han lyckades även få av mig en gång så jag bröt armen, men jag skyller ingenting av det på ponnyn för han hade bara vårkänslor och var glad.
Vi sålde Star som sällskapsponny sommaren -05 till en familj där han skulle få det jätte bra eftersom jag började bli lång på honom.
"Han ska bli som tjuren Färdinan och gå och lukta på blommorna"
Tyvärr hann familjen inte ha Star med än 1-2 månader innan han var tvungen att tas bort då han fick foderstrupsförstoppning och veterinären inte kunde hjälpa honom att fö bort det som fastnat i halsen.
Idag är Starbell begravd på deras gård och har det nog bra i Trapalanda.







Barraquda - Köpte vi sommaren -05 som läromästare till mig.
Och den ponnyn kan man verkligen kalla lärmomästare för hon har lärt mig väldigt mycket av det jag kan idag.
En väldigt arbets och sammarbetsvillig ponny som alltid ställer upp för ryttaren.
Hon var det snällaste man kunde hitta i ridväg men i övrigt var hon inte världens snällaste då hon i början tryckte upp mig mot boxväggar och högg åt mig, högg i luften när man spände sadelgjorden eller satt på henne täcket.
Men med mammas hjälp insåg ponnyn att man inte får hålla på så när det är människorna som bestämmer och då blev hon jätte snäll.
Barraquda är en Svensk ridponny F-90, stått på Sundsvalls fältridklubb och är tävlad i fälttävlan.
Vi sålde henne 19/7-07 då jag tyvärr växt ur henne.







Shikira - Är alltså ponnyn jag äger idag.
Hon är ursprungligen Importerad från Danmark men registrerad som Svensk ridponny, F-97 och är 146,4cm hög.
Hon är mest troligen korsad fullblod och Connemara, men det är garanterat mycket fullblod i henne då hon är som ett sådant i kroppen, i temperamentet och speciellt vid ridning.
Hon är jätte snäll att ha och göra med, men väldigt speciell att rida då inte alla kan rida henne.
Jag har ägt Kira sedan Fredag 13/7-07 och då vi köpte henne var hon mager och omusklad och orkade ingenting och var ärligt inte vacker.
Eller jag tyckte hon var söt då jag fick henne, men vacker det var hon inte pga av att hon var så pass mager och omusklad.
Det har tagit mig ca. 2år att få henne nog musklad och välarbetead så hon börjat orka gå i form utan hjälptyglar.
Men ponnyn är värd tiden, för det är verkligen skillnad på henne sedan jag fick henne och nu är hon jätte fin!
Egentligen skulle vi inte ens och se på henne då hon inte var ute på annons då vi köpte henne men då min syster skulle prova en häst där Kira stod sa dom att dom även hade en d-ponny som ev. var till salu och sa att jag fick pröva henne om jag ville.
Så egentligen skulle Kira inte vart min idag om inte min syster hade envisats med mamma och tjatat tills hon fick fara och prova Azeka (hästen min syster var intresserad av)
Och jag skulle mest för skojs skull pröva Kira när vi lika var där.
Det hela slutade med att min syster inte alls var intresserad av Azeka och jag var stört kär i Kira redan från det jag sett henne för första gången.
Så då gick historien till om hur jag fick henne.