Josefin Strömberg

Här är vi inte bangen, sådär såg himlen ut när jag for till stallet. När jag kom fram flyttade jag över Hubbe och Kira till gräshagen så dom skulle få gå några timmar (Kira gick 1 timme) där. Sen fixade jag klart Kiras alla stallsysslor innan jag hämtade in henne i spöregn, tack och lov hade hon täcke på sig ute. Gjorde klart hon för en ridtur och just då jag var klar öste regnet ner så kände mig inte sådär jätte sugen för stunden, men hade turen på min sida för det gav med sig efter 5 min och jag klarade hela ridpasset utan regn! Helt otroligt!

Mycket volt arb, skänkelvikningar i skritt och några i trav, några ökningar av traven på diagonalen. Hon var iaf jätte, jätte fin och samarbetsvillig och verkade tycka det var kul att få träna dressyr "på riktigt" då hon gick med spetsade öron hela passet. Kom på hur fin ponny jag faktiskt har, hon är så speciell att rida och så känslig för vikthjälper och gör man minsta fel visar det sig. Lika så om man gör rätt, då märker man det. Speciellt när man gör skänkelvikningar på henne. Jag är jätte nöjd över dressyrpasset, både över min insats och Kiras. Märks att jag haft henne i nästan 5 år, vi är så sammansvetsade och dagar vi båda är på bra humör brukar det visa sig riktigt bra! :)

 

Efter att ha borstat bort en massa, massa, massa löshår (haha) från min lilla, vita sagoponny medan hon tuggade hö blev det dressyrträning. Hade inga större krav på henne mer än att hon skulle kännas avslappnad och lugn, hon är väldigt pigg att rida och hon har haft lite vila innan idag så förväntade mig en riktigt pigg och smått ofokuserad ponny men det gick riktigt bra. Kanske beror på att jag haft henne i nästan 5 år och hittar "knapparna" rätt fort på henne. Vi travade även runt på en stor volt och en 8-volt. Försökte rida där underlaget kändes bäst då det är blött på vissa ställen, och på 1/4 av ridbanan har underlaget en tendens att "dra sig till" så kändes lite för djupt, speciellt när det var lite blött. När vi joggat runt ett tag på ridbanan skrittade jag av henne efter infartsvägen (ca. 250m) och när jag vände och skulle hem igen studdsade det upp, ner och i sidleds och fnös och hon lät som en drake. Kanske inte så konstigt med en blandning av en, i vanligt fall pigg ponny + vårkänslor + fullblodskorsning..?

Imorse när jag loggade in för att kolla min mail hade jag fått ett mail på min lilla Kira, kände hur det knöt sig i magen och jag ville helst bara klicka på "radera". Men när jag öppnade mailet, hade läst några rader ändrade jag uppfattning och kände "det är precis ett sådant här hem jag vill att hon ska få." Jag vill inte skriva ut för mycket, men pappan (som skrivit mailet) hade själv tävlat hoppning som ung och kört mycket travhästar medans mamman var veterinär. Dom bodde så dom hade eget stall på gården, dom hade en b-ponny och en shettlandsponny i dagsläget.

Min fina, lilla Kira.. Men det där mailet utklassar många, bara att veta att mamman jobbar som veterinär säger mig att det är seriösa, sunda människor som vet att en häst inte är en leksak. Det är min största mardröm, att Kira skulle hamna hos någon som ser henne som en leksak och förstör henne. Jag gillade det där mailet, det gjorde jag verkligen.

 

 

Hon ser halvt ut som en islandshäst när man ser henne på mer än ett kort, lång päls och lång man, haha. Brukar nästan aldrig klippa manen på vintern då hon är så söt med lång päls och lång man, som en liten isbjörn. Sen har hon man på båda sidorna av halsen, så ser inte lika konstigt ut irl.

-

Blev ett barbackapass efter middagen och då prövade jag även att rida henne med hackamore. Började att skritta henne på gården i mörkret (haha, här är man inte bangen när de är 2a gången man har ett hack på henne, med ett års mellanrum.) de gick finfint i alla fall och hon lyssnade bra, behövde knappt hålla i tyglarna för hon är så pass lyhört för vikthjälperna. Efter ett tags skrittjobb gick vi in på ridbanan som inte var skottad och snöplumsade så hon fick ta i och jobba på. Nöjd häst och nöjd ryttare, ett bra ridpass helt enkelt! :)

Kan skriva lite mer utförligt vad jag och Kira gjorde när vi "dressyrade". Barbacka på gården blev det i alla fall då banan inte är skottad. Blev skrittarbete på volt, 8-volt och serpentiner. Hon var ovanligt lugn för att inte ha gått på några dagar, inget mig emot. Hon är sådär ibland, och ibland är hon raka motsatsen till lugn. Hon var i alla fall jätte fin och mysig, lyckat dressyrpass! :)

-

Resterande kväll tänker jag spendera i sängen, under täcket och kolla på film tillsammans med en popcornskål och kladdkaka + grädde. Lät som en rätt bra plan.


Spookie <'3

Det är på gränsen till att jag får tårar i ögonen när jag skriver det här, då handlar det givetvis om min fina Kira.

-

Satt och kollade på hästnet på sadlar egentligen, innan jag klickade mig vidare så jag hamnade på säljes - hela Sverige - Dressyr - Storhästar. Ja just ja, då var det ju det där ordet som får klumpen i halsen att växa, storhäst..
Jag kan inte ljuga, inte ens för mig själv, jag skulle inte säga nej åt en storhäst. Men att måsta göra vad som krävs för att få den får det hela att kännas betydligt mindre lockande. Jag vill inte sälja Kira och byta ut henne mot någon annan, någon större och yngre. Tycker ordet "byta ut" låter hemskt nog.



-

Kira är maxad D-ponny, eller just över, jag är 174cm lång. Kira är 15 år, jag fyller 18. I Söndags när jag var i stallet på morgonen och såg hennes namnskylt och reflekterade över siffrorna på den och började tänka på hur gammal hon blivit sa jag åt min syster med andan i halsen som stor en bit bort "Kira har ju blivit gammal!" Hon var 10 när jag fick hem henne, och då kan ni alltså räkna ut henne att den 13:e har jag haft henne i 4,5 år, det är jätte lång tid. Jag har aldrig haft samma ponny så länge. Så att bara "byta ut" henne mot något annat känns jätte dumt, jätte elakt. Jag är inte för stor att rida henne, och absolut inte för tung för henne. Hon bär upp mig bra. But still, så vill jag ha en större, yngre häst..

-



-

Jag skulle vilja ha en storhäst med kapacitet och gång för att bli en fin dressyrhäst så småning om, tidsnog komma ut på tävlingsbanorna. Allt det har Kira, och att hon skulle gå som storhäst är inget problem för hon har sådan gång och kroppsbyggnad så hon påminner mer om en storhäst än en ponny. Vi skulle kunna tävla bland stora hästar utan bekymmer med rädsla för gång och kapacitet, hon är grym min fina skimmel - no doubt.

-

Så, igår satt jag i soffan med mamma och pratade "häst", jag sa till och med "Kira ska få gå som storhäst om jag vill tävla, jag vill ha kvar henne!" Och jag menade det verkligen, jag vill ha kvar henne. Men hur sugen jag än är på att ha en storhäst, nätt och ca. 170cm hög så kommer alltid Kira komma först. Hon är inget jag bara byter bort, det är hon alldeles för speciell för. Vi har jobbat från botten och upp, och bara vetskapen om hur långt vi redan tagit oss gör mig bara mer sugen att ta reda på hur mycket vi kan utvecklas tillsammans med rätt tränings möjligheter. Just nu behöver hon sättas igång igen, jobba och få tillbaks lite muskler då hon har haft en rätt lång violoperiod. Men det gör mig inget, för jag känner henne så pass bra så jag vet att hon är värd all tid och arbete. Har man kunnat ta.. vad ska vi kalla de? Elaka? kommentarer redan sedan första dagen jag fick henne och hon klev ur transporten och 4,5 år senare har kvar samma ponny och skiter fullständigt i andras åsikter, man kan inte vara alla till lags och det finns alltid någon som kommer bry sig. Tror ni man bryr sig om vad andra tycker och tänker då? Nej, precis - dom får tycka precis vad dom vill. Har man hittat en häst man passar ihop med hör man inte de elaka kommentarerna, det är så långt ifrån en så allt det positiva överröstar det negativa. Kira ska inte bytas bort mot någon större, yngre häst. Ingen kommer någonsin kunna jämföras med henne, för hon är verkligen one in a million.

-

Nu ska jag åka till stallet, peace!