a poem

Jag hade turen att få,
 något som vissa andra inte hade armar långa nog att nå.
Jag blickar ut, låter ögonen mötas av en underbar figur.
Jag är möjligen inte askungen,
jag har ingen glassko att tappa.
Men den ädle vita springaren från sagornas värld,
hon håller jag väldigt kär.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback