En, eller kanske 2 gånger per månad kollar jag på gamla bilder, eller.. från någon månad tillbaks.
Fast nu satt jag faktiskt och läste gamla blogginlägg när de dök upp en bild på Spookie och en på Ladan, och det blev på tok för mycket. Speciellt när Daniel Norberg – Don't Look Back In Anger spelades i bakrunden.
Ska jag vara ärlig så känns det som att 2/3 försvann när dom såldes, det blev för mycket på en gång.
Nu har jag ju bara kvar 1/3 av den gamla tiden, min älskade Kira. Och jag kan verkligen inte beskriva hur oerhört mycket den ponnyn betyder för mig, hon är så mycket mer än "bara en ponny" hon är min bästa kompis, hon är min andra halva. Så fort någon nämner "du har inte funderat på att köpa större häst och sälja henne?" så blir jag gråtfärdig och känner hur de bränner bakom ögonen och jag måste kämpa för att hålla tillbaks tårarna.
Jag älskar henne, och det spelar ingen jävla roll om folk tycker jag är för lång på henne. Hon är oersättlig, för sådan kärlek jag känner för henne kan man inte köpa för pengar, inte ens för miljoner. ♥




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback