have you ever been alone in a crowded room?

Vaknade precis från världens mest obehagliga dröm, att Kira var jätte skadad och hade jätte ont. Minns hela drömmen fån början till slut, att jag skulle gå ut med henne i hagen på morgonen men i hennes box stod det en brun new forestponny med bläs och min syster säger "Kira är borta hos några." Jaha, vad några tänker jag. Hon är faktiskt min! Sen blir jag arg, kastar mobilen i stengolvet så den går sönder och blir mer frustrerad bara därför. Föresten utspelade sig allt i Pondes stall, man kanske bler halv snurrig av att jobba där i 3 veckor, huh?

Sen får jag iaf träffa min älskade ponny och jag hade kunnat fylla en swimmingpool med mängden av mina tårar, fast dock grät jag bara i drömmen och inte på riktigt för den som undrade. Jag vaknar när jag kramar hennes hals och säger "jag älskar dig, glöm aldrig det."

Sådana här drömmar är värre än riktiga mardrömmar för mig, inte ens skräckfilmsmardrömmar skulle få mig att må sämre. Kira är en av dom jag värdesätter högst, och jag tycker en sådan här dröm visar det ganska bra, jag skulle aldrig kunna sälja henne. Nej usch, drömmen var hemsk!

Ska käka lite frukost nu och fixa mig innan jag beger mig för att släppa ut pållarna i hagen, pussa lite på Kira och sen dra till Luleå. En sväng in på häst och fritid ska jag då hinna med bland allt shoppande, det värsta är bara allt jag vet att jag kommer vilja ha och har råd med just nu. Bland annat en Charles Owen hjälm, nå pikeur och Kingsland kläder, nå fint schockemöhle schabrak osv. How is this gonna end?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback