Blääääh vad jobbigt..

Innan jag for till stallet vid 18,30 tiden var jag tvungen att käka för att blodsockret låg lite för lågt enligt mig själv för att ha kunnat gå ut och rida med. När jag sen kommer hem från stallet har jag ett socker på 23,9 - då kan vi börja snacka om halv panik hos mig. Jaha tänkte jag, sticker jag rejält extra med insulin så går ju blodsockret ner, och har jag tur slipper jag äta något extra innan jag går och sover för att jag skulle stuckit för mycket, men behöver jag äta så är det ju inte så jobbigt. Nu däremot måste jag gå ner och äta, och helt plötsligt känns det jätte jobbigt - jag är ju inte ens hungrig. Ibland önskar jag att jag slapp ha diabetes.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback