Josefin Strömberg

Ett kuvert med ett vitt papper i med några svarta bokstäver, några rader som bildar ord som i sig bildar meningar som får mig att inse att pappret jag håller i är något folk brukar kalla för framtiden, "Grattis, du är preliminärt intagen till.." Visst, brevet landade inte i postlådan idag, och inte igår heller. Men varje gång jag påminns om att jag har ett så stort beslut att ta som vilket gymnasie jag vill gå så blir jag bara tårögd, känner klumpen i halsen växa och jag vill bara att någon ska hålla mig i handen och säga hur jag ska göra, jag känner mig så liten i sådana situationer.

Jag har alltid blivit stöttad av mamma i vad för val jag vill göra gällande skolan, jag minns när jag skulle börja 7an när jag inte visste vilket språk jag ville börja läsa, franska eller spanska. Bara en så minimal sak så fanns hon där, men det här valet ligger inte ens i närheten av vad det var i 7an, då var jag liten. Nu är jag inte liten, ett sådant här val är det bara jag själv som kan avgöra, men för stunden känner jag mig lika vilsen och liten som jag var den dagen då jag skulle välja språk.

Jag sökte mest till Umeå för att jag ville ha valmöjligheten till att flytta, jag ville veta att jag kunde flytta om jag kände för det, men jag kunde lika väl stanna kvar och plugga här. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag är förälskad i Umeå, jag skulle verkligen vilja bo där. Jag känner mig hemma i Umeå, och ju mer jag såg av staden ju mer gillade jag det jag såg. Staden, universitetet, gymnasierna, lägenheterna .. allt. Och att veta att valmöjligheten till att lämna Kalix och flytta dit och gå ett gymnasie jag verkligen är lockad av får ju inte mig att känna att valet blir lättare.

Jag vet inte om jag skrivit vad det är för gymnasie jag är preliminärt intagen till, jag vet bara att jag tidigare i vintras skrev att jag hade sökt till några olika gymnasium. Jag är i alla fall preliminärt intagen till John Bauer, samhälls - idrott och ledarslap. Satt och läste lite om programet för någon dag sen och blev bara mer sugen på att flytta ju mer jag läste. Jag menar, att bli inspirerad till att irpincip börja skolan på en gång när man alldeles nyss fått sommarlov - säger inte det sig själv att man gillar det man läser?
Sen är jag preliminärt intagen här hemma till estet - bild och formgivning, det jag helst av allt ville gå när jag gick ut 9an men som inte började det året. Jag skulle alldeles säkert tycka att det var sjukt roligt, men tänker jag lite längre än näsan räcker tror jag helt ärligt att jag skulle få ut mer av att gå samhälls på John Bauer.

Säger jag att jag inte vet vad jag vill så skulle jag ljuga, men jag vet inte om jag skulle våga flytta hemifrån helt själv, 33mil bort. Skulle min syster fortfarande bott i Umeå hade jag inte tvekat på att läsa där, jag hade flyttat dit så fort jag packat väskorna. Jag vill inte att ångest i alla former och slag ska få finnas, alla ord med ångest är negativa. Beslutsångest är ett av dom.