The street signs, the city light, all the stars could lead me to you
Kan här med intyga att jag överlevde den 5 meter långa nålen i armvecket, jag svimmade inte ens.
2 timmar med bedövning - armen var så bedövad att jag knappt kände den Försökte intala mig själv innan vi for hemifrån att jag inte skulle vara nervös, det var ju bara ett stick i en arm som jag inte ens kände något i.
15 minuter innan jag hade tid och vi satt och väntade på Anki (min diabetesläkare) började jag känna hur nervös jag började bli. Det första jag säger när jag ser henne är "stick mig fort, jag håller på dö för jag är så nervös!"
Haha, och hon tyckte så synd om mig för att jag var så nervös så mina händer skakade så hon tog blodprovet på direkten! ;) Kände inte ens någonting, snacka om att vara lite nojjig som är så nervös fast man är bedövad. Men har man fobi för blodprov i armen, då har man!
Kan även tala om att jag var lika lång som sist, dvs. drygt 173cm. Haha, det är ju de som är det roliga med att åka till sunderbyn, att få höra hur lång jag är! :D
Minns när jag var 165cm och sa att jag ville bli 168cm, och när jag var 168cm ville jag bli 170cm, och sen ville jag bli 173cm. Men det trodde jag inte var möjligt eftersom varken mamma eller pappa är så jätte lång, men på något sätt lyckades jag bli så lång. Har även hunnit vara hos min syster en sväng och käka middag, förbi stallet och fixa åt pållarna och sen fördriva någon timme på mammas jobb. Ska alldeles strax käka och sen se big brother, men innan dess ska jag få igång mitt spotify som bara tjorvar. Trodde inte jag var så beroende av spotify, men när det inte fungerar ser man verkligen att man är det. Halvt panik när man inte kan lyssna på sin playlist, och youtube tål jag knappt för kvallan är så galet dålig jämfört med på spotify. Men nu är jag tvungen, det är för tyst utan musik!
Hur som haver, nu ska jag käka och sen se bb. Puss! :)
2 timmar med bedövning - armen var så bedövad att jag knappt kände den Försökte intala mig själv innan vi for hemifrån att jag inte skulle vara nervös, det var ju bara ett stick i en arm som jag inte ens kände något i.
15 minuter innan jag hade tid och vi satt och väntade på Anki (min diabetesläkare) började jag känna hur nervös jag började bli. Det första jag säger när jag ser henne är "stick mig fort, jag håller på dö för jag är så nervös!"
Haha, och hon tyckte så synd om mig för att jag var så nervös så mina händer skakade så hon tog blodprovet på direkten! ;) Kände inte ens någonting, snacka om att vara lite nojjig som är så nervös fast man är bedövad. Men har man fobi för blodprov i armen, då har man!
Kan även tala om att jag var lika lång som sist, dvs. drygt 173cm. Haha, det är ju de som är det roliga med att åka till sunderbyn, att få höra hur lång jag är! :D
Minns när jag var 165cm och sa att jag ville bli 168cm, och när jag var 168cm ville jag bli 170cm, och sen ville jag bli 173cm. Men det trodde jag inte var möjligt eftersom varken mamma eller pappa är så jätte lång, men på något sätt lyckades jag bli så lång. Har även hunnit vara hos min syster en sväng och käka middag, förbi stallet och fixa åt pållarna och sen fördriva någon timme på mammas jobb. Ska alldeles strax käka och sen se big brother, men innan dess ska jag få igång mitt spotify som bara tjorvar. Trodde inte jag var så beroende av spotify, men när det inte fungerar ser man verkligen att man är det. Halvt panik när man inte kan lyssna på sin playlist, och youtube tål jag knappt för kvallan är så galet dålig jämfört med på spotify. Men nu är jag tvungen, det är för tyst utan musik!
Hur som haver, nu ska jag käka och sen se bb. Puss! :)
Kommentarer
Trackback