Dag 01 – Presentation av mig och min häst
Skulle jag behöva göra en presentation om mig skulle det vara illa eftersom ni redan läser min blogg. Men kan väl sammanfatta mig kort, försöka i alla fall.
Jag heter som de flesta redan vet Josefin, är blond och brunögd och mäter 174cm. Jag har ridit så länge jag kan minnas, men ska jag vara mer exakt så 11 år rätt ungefär då jag började i början av November 2000. Jag började rida på ridskola men var inte långvarig då jag fick en egen foder ponny i början av Februari året därpå. Hon hette/heter Sindy och var en shettis, en skäck. Tjurig, envis och allt vad jag kan säga. Men världens sötaste!
Sen har jag även hunnit med att äga en b-ponny som hette Starbell och hade den legendariska hopphästen Imperator i stammen som Peter Eriksson tävlade OS i hoppning på år 1984.
Sen har jag även hunnit med att äga en c-ponny som hette/heter Barraquda. Hon är född -90 och kan verkligen beskrivas som fux ston brukar, tjurig, grinig och envis. Dock var hon bar grinig i början jag hade henne, hon trängde in mig i hörn i boxen och högg åt mig. Men tidsnog slutade hon med det. En perfekt läromästare och henne ska jag tacka mycket av det jag kan idag! Hon stod tidigare på Sundsvalls fältridklubb.
Och idag äger jag världens finaste D-ponny (ja, frågan är ju då om hon är under 148cm?) men hur som helst, henne får ni ju update om iprincip varje dag så behöver nog inte skriva så mycket om Kira mer än att jag absolut inte ångrar att jag köpte henne. Nå annat om henne, hm.. hon är rädd för vattenkannor, barnvagnar, 2 vattenhinkar brevid varandra, avskyr låten Tove Styrke – Million Pieces, haha det är helt sjukt. Eftersom jag alltid rider med musik och om den kom någon spelades blev hon helt crazy så slutade med att jag raderade låten. För det var inte direkt någon engångs händelse. All annan musik har gått bra, men verkligen inte den. Trodde först det var att musiken var stressande, men kan rida med ItaloBrothers – Stamp On The Ground - Radio Edit utan problem och den skulle jag bli mer stressad av. Hon är en import från Danmark och importerades av stall 2000 som tävlingsponny och är där hoppad upp till 130cm och tänkte blev under en terrängträning lite för glad och tänkte hoppa ut från banan (den var inhägnad) över ett staket på 145cm. Skulle hon garanterat kunna också. Hon är tävlad upp till LB felfritt i pay and jump då ryttaren som red henne var över 18. Är tränad öppna, sluta, galoppombyten men när hon stod i pajala och knappt blev riden eftersom eleverna tyckte hon var för svår och pigg tappade hon allt ink. musklerna så har fått börja om med det igen. Men nu sitter det igen, galoppombyten gör jag knappt men hon kan, ibland, när hon vill. Haha. Skulle säkert gå bättre när hon blivit ännu mer musklad, men det får vi helt enkelt träna vidare på. :)
Då min mamma är utbildad ridinstruktör och gått RIK:0 så har jag alltid haft hjälp med träningen, vilket jag är otroligt glad över! Det har gett mig många förmåner att kunna ta mig an ponnyer som inte alltid är så lätta, eftersom jag haft någon på backen som kunna säga åt mig HUR jag ska rida dom. Jag har lärt mig otroligt mycket av mamma. Och ska jag vara ärlig, hon är den bästa tränaren man kan ha. Många får problem när man har sin mamma som tränare, inte jag. Visst, ibland kan vi komma på kant men det är inte ofta. Hon är den bästa tränren jag någonsin ridit för, och jag har ändå ridit för andra som sägs vara duktiga. Kort sammanfattat, att ha en utbildad mamma som kan sin sak är toppen!
Jag heter som de flesta redan vet Josefin, är blond och brunögd och mäter 174cm. Jag har ridit så länge jag kan minnas, men ska jag vara mer exakt så 11 år rätt ungefär då jag började i början av November 2000. Jag började rida på ridskola men var inte långvarig då jag fick en egen foder ponny i början av Februari året därpå. Hon hette/heter Sindy och var en shettis, en skäck. Tjurig, envis och allt vad jag kan säga. Men världens sötaste!
Sen har jag även hunnit med att äga en b-ponny som hette Starbell och hade den legendariska hopphästen Imperator i stammen som Peter Eriksson tävlade OS i hoppning på år 1984.
Sen har jag även hunnit med att äga en c-ponny som hette/heter Barraquda. Hon är född -90 och kan verkligen beskrivas som fux ston brukar, tjurig, grinig och envis. Dock var hon bar grinig i början jag hade henne, hon trängde in mig i hörn i boxen och högg åt mig. Men tidsnog slutade hon med det. En perfekt läromästare och henne ska jag tacka mycket av det jag kan idag! Hon stod tidigare på Sundsvalls fältridklubb.
Och idag äger jag världens finaste D-ponny (ja, frågan är ju då om hon är under 148cm?) men hur som helst, henne får ni ju update om iprincip varje dag så behöver nog inte skriva så mycket om Kira mer än att jag absolut inte ångrar att jag köpte henne. Nå annat om henne, hm.. hon är rädd för vattenkannor, barnvagnar, 2 vattenhinkar brevid varandra, avskyr låten Tove Styrke – Million Pieces, haha det är helt sjukt. Eftersom jag alltid rider med musik och om den kom någon spelades blev hon helt crazy så slutade med att jag raderade låten. För det var inte direkt någon engångs händelse. All annan musik har gått bra, men verkligen inte den. Trodde först det var att musiken var stressande, men kan rida med ItaloBrothers – Stamp On The Ground - Radio Edit utan problem och den skulle jag bli mer stressad av. Hon är en import från Danmark och importerades av stall 2000 som tävlingsponny och är där hoppad upp till 130cm och tänkte blev under en terrängträning lite för glad och tänkte hoppa ut från banan (den var inhägnad) över ett staket på 145cm. Skulle hon garanterat kunna också. Hon är tävlad upp till LB felfritt i pay and jump då ryttaren som red henne var över 18. Är tränad öppna, sluta, galoppombyten men när hon stod i pajala och knappt blev riden eftersom eleverna tyckte hon var för svår och pigg tappade hon allt ink. musklerna så har fått börja om med det igen. Men nu sitter det igen, galoppombyten gör jag knappt men hon kan, ibland, när hon vill. Haha. Skulle säkert gå bättre när hon blivit ännu mer musklad, men det får vi helt enkelt träna vidare på. :)
Då min mamma är utbildad ridinstruktör och gått RIK:0 så har jag alltid haft hjälp med träningen, vilket jag är otroligt glad över! Det har gett mig många förmåner att kunna ta mig an ponnyer som inte alltid är så lätta, eftersom jag haft någon på backen som kunna säga åt mig HUR jag ska rida dom. Jag har lärt mig otroligt mycket av mamma. Och ska jag vara ärlig, hon är den bästa tränaren man kan ha. Många får problem när man har sin mamma som tränare, inte jag. Visst, ibland kan vi komma på kant men det är inte ofta. Hon är den bästa tränren jag någonsin ridit för, och jag har ändå ridit för andra som sägs vara duktiga. Kort sammanfattat, att ha en utbildad mamma som kan sin sak är toppen!
Kommentarer
Trackback