Josefin Strömberg

De flesta ridsportmänniskor vet nog redan om att ryttaren Eric Lamaze från Kanada häst Hickstead dog mitt ute på banan efter deras ritt i världscupen tidigare idag. Han ska enligt det som sägs ha fått en hjärtattack eller en inre blödning.



Jag såg sändningen på tv för ett litet tag sen och det är nog bland de värsta jag sett i hästvärlden. Eric hade precis ridit klart sin ritt och skulle skritta ut från banan när Hickstead börjar vingla i sidleds och sen ramlar omkull. Sen ligger han där och skakar innan han tilslut blir alldeles livlös. Tävlingarna avslutades drastiskt och de flesta som befann sig på plats var nog mer eller mindre i chock.



Hickstead var 15 år gammal och räknades som en världens bästa hästar med ett OS guld och ett OS silver i bagaget från Honkong 2008. Enligt Lotta björe som var komentator under tävlingarna säger hon "Matchningen med ryttaren var komplett, de kunde varandra utan och innan. De har gjort allt, vunnit OS och varit trea på VM. Det kommer inte ens fram en sådan här häst på miljonen." Man hör en av de som fanns på plats berätta om Hickstead inför åskådarna medans de övriga ryttarna står bakom, många i tårar. I en artikel på Expressens sida kan man läsa där Lotta Björe ska ha sagt "Hästarna är som bebisar för ryttarna och de skulle inte riskera något. Det här kommer att kännas djupt för många." Och visst är det sant, ens häst är verkligen som en bebis för en. Jag tror inte folk som inte kan uppleva den känslan själv förstår när en ryttare verkligen säger att dom älskar sin häst av hela sitt hjärta. Folk ger ofta en respektlös blick, suckar och tittar på en som att man var helt bakom flötet. En häst är ens livskamrat, en del av familjen och någon man träffar 365 dagar om året och tränar och utbildas tillsammans med. Men sanna legender sägs sluta på topp, det verkar som att Hickstead och Eric Lamaze tid hade runnit ut. Rest in peace, Hickstead.


Är det någon som undrade hur det såg ut och ens törs se det, så här är det hemska ögonblicket.