Take me as I am, or watch me as I go

 
Något som rent ut sagt gör mig pissed off är folk som inte kan vara sig själv i vilket sällskap dom än dumpas ner bland, i vilken situation dom än står i. Folk som inte kan stå för sina ordval och handlingar, folk som försöker ändra på andras personlighet. Jag borde vara ett rätt bra typexempel till det här eftersom jag fått smaka på livets tuffare sidor kanske lite mer än du gjort, vad vet jag? Det jag vet är att jag är en jävligt välpolerad person av alla de motgångar jag gör. Jag läste ett bra citat en gång, "When people hurt over and over again just think of them as sandpaper, they may rub and scratch you painfully but you end up smooth and polished, while they end up useless." Just den fetmarkerade textbiten är jag upp över öronen förälskad i, den är så sann! Man lär sig av motgångar, blir tuffare av motgångar.
 
 
Folk tycks ofta tro att jag lever världens, jävla lyxliv och får allt jag pekar på, aldrig behöver göra någonting själv etc etc. Det får jag ofta skit för, helt i onödan egentligen eftersom de har förutfattade meningar. Ja, jag är sponsrad av diverse företag men tro inte jag knäppte med fingrarna och tog mig hit så lätt, jag har jobbat för det. Jag har något, något som företag ser fördelar i. Win-win liksom. Sen tror vissa att jag är väldigt kaxig bara för att jag blivit erbjuden modellkontrakt. Det är väl ändå inte mitt fel att modellagenturerna gillar mig? Dom vet vad som krävs, och råkar jag pricka in på de kriterierna ska jag väl känna mig smickrad. Jag tvekar sällan på mitt utseende, möjligtvis tack vare att det inte är en, inte två utan fler modellagenturer som ser potential i mig och bara det ger en bekräftelse om att jag ser bra ut. Kalla mig var ni vill, men så ser jag på det.
 
 
Säg aldrig åt mig att landa med båda fötterna på jorden, jag vet uppriktigt och ärligt ingen människa som skulle kunna vara mer ärlig än vad jag är. Vissa tror inte jag blivit erbjuden alla diverse hästjobb jag bloggat om, vilket faktiskt är sant, jag var till och med tvungen att vidarebefodra ett jobbmail åt en bara för att jag vart så jävla less på att jag tydligen skulle "hittat på". Den personen fick svälja det med hår och hull när mitt danska jobberbjudande trillade in i mailboxen. Jag blev erbjuden jobb på en ridanläggning i danmark i minst ett år, med möjlighet till längre tid. Jag är väl medveten till vad jag är kapabel till, både ridmässigt och icke ridmässigt. Skulle du ge mig en storhäst med lite kapacitet och pengar till att kunna fara och tävla Sverige runt så lovar jag att jag skulle rida SM i dressyr på den tids nog. Vill Josefin något nog mycket, då finns det ingen som kan säga åt henne att det inte går. Därför är jag ibland jäkligt sugen på en storhäst, för att se HUR långt vi skulle ta oss.
 
Men det där med att landa med båda fötterna på jorden får mig att vilja visa det mittersta fingret framför dina ögon, vända på klacken och gå. Treat me like an option and I leave you as a choice. Det stämmer in jäkligt bra på mig. Jag kan vända motgångar till framgångar, negativa saker till positiva saker. Get it? Jag avskyr att behöva vara beroende av någon annan människa, det är bland de värsta som finns. Jag gav upp det när jag insåg att man inte kan lita på någon annan än sig själv.
 
 
"Why men marry bitches" "Why women fall for douchebags" skulle jag säga. Rätt logiskt egentligen, dom säger det du vill höra. The others, wort keeping, säger förmodligen inte allt du vill höra, och du kommer förmodligen hitta något litet som du stör dig på till en viss grad. Helt enkelt för att det är ärligare personer. We ignore those who adore us, we adore those who ignore us.We love those who hurt us, and we hurt those who love us. Jag har, säkert som många andra en rätt lång lista med hur en kille ska vara för att jag ens ska ge honom tid. Men, om du aldrig prövat motsatsen till brunett, hur kan du då säga att du inte gillar det? Det jag menar är att man ska försöka dumpa den där jäkla listan. För går du efter listan, tjaa.. då kommer du förmodligen få fler nitlotter eftersom procenten att hitta rätt blir mindre, pga. t.ex hårfärgen. Dumt, jag vet. Jag kan le åt det när jag skriver ner det och ser svart på vitt, men i praktiken tänker jag aldrig så.
 
 
Om du vill att ditt liv ska vara som på film, se till att skriva ditt eget manus då, låt ingen skriva det åt dig. På tal om film, Paul Wesley (till höger) är snuskigt snygg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback